Såpad hjärna

Varför inte dyka upp med ett tips på en bra låt, när man ändå gör sig hörd igen.

Bobby - Autumn Never Leaves

Det är långt till hösten, men lite svävande melankoli finns det väl alltid plats för.

Team SYD forever!

Inte mycket

Trött.

Men några MSN-loggar har jag.

msn_logg_-_jul.txt

msn_logg_-_domkapitlet.txt

Ibland vill man inte gärna gå in

Jag gör kyckling i ugnen. En sent tänkt tanke, att det skulle vara bra att ha med sig lunch ibland. The Cure får hålla sällskap med "Plainsong". Troligtvis den bästa låten att blunda och falla bakåt i slow-motion till. Fläska på med volym bara. Fläska på!

Och sommaren börjar gå över, i månader räknat, men det är först nu värmen kommit. Det blev ett kvällsdopp i lördags, efter grillande i ren hungersnöd. Med Kristina väntandes på badbryggan bland myggen, kastade jag badbyxorna i mörkret.

Melting the ice
For me
Jump into the ocean

När varvtalet går ner

Snart är det semester. Sommaren har kommit av sig en del, i alla fall vädermässigt, men det känns ganska mycket som sommar ändå. På radio lyckas de förmedla någon slags sommarkänsla, och så är det ju "Allsång på Skansen" på tv (och på Skansen).

Jag har även tagit den årliga diskussionen med gamla vänner, när det gäller att synkronisera semestrar, så det blir tillfälle att ses igen. I år är det svårsynkat. Och så säger man att man ska försöka ta den där långhelgen istället, senare, framåt hösten. Då.

MSN-logg: Flytt

På jobbet börjar det lugna ner sig. Det går lite på tomgång.

Om en dryg vecka ska bilen packas och åka flera hundra mil, bara stanna till i Stockholm en stund, men sen åka vidare. "Inte glömma att tanka, inte glömma att tanka", upprepar jag för mig själv.

Och jag får inte glömma att köpa en massa protein-bars att ha med i bilen. För om min hunger tar mig, blir jag så introvert och vill bara lyssna på "Prayers for rain" med the Cure.

Regn, slickar hela staden som en fuktig, kall tunga

Jag äter midsommaraftons första Kesella. Inte för att Kesella är något som direkt hör midsommar till. Men klockan är halv tre på natten, det är midsommar och jag äter en Kesella. Att öppna en burk matjessill kändes fel.

"Och lyssnar man riktigt, riktigt noga, kan man i den ljusa midsommarnatten höra 'Ät mig, ät mig...' som en sorgsen viskning nånstans långt borta. Det är midsommar-kvargen."

Somnade medan jag värmde mat i microvågsugnen igår, efter en dag på Bakken med alla kollegor. Klockan var väl runt 20.02 och jag hade just kommit innanför dörren. "Jag lägger mig lite på sängen medan maten blir klar", tänkte jag.

Maten var ganska kall när jag vaknade vid två på natten.

"Och det är inte för inte som den gamla fina midsommartraditionen med sju sorters kvarg under kudden, lever vidare just här i staden Kesella."

Min sömn, vad är det med dig?

Det är en slags sorg jag känner tror jag. Under veckor av okontrollerbar renovering bodde jag hos Kristina. Jag kom i säng i vettig tid, hade en välfylld kyl, och såg ganska dåliga serier på tvn. Det blev ett stort steg tillbaka, när det enda som finns i min egen lägenhet är en säng och ett märkligt eko. Det finns inget så ångestskapande som en säng mitt i tomma intet. Det är nästan så man går omvägar för att slippa se den.

"Om bara soffan kunde komma", tänker jag. Men det är inte säkert det blir bättre när den kommit faktiskt. Och kanske inte ens när bordet kommer. Jag kan stapla möbler upp till taket, och det kommer ändå vara tomt.

Men jag har varit här i lägenheten, försökt utnyttja min miljoninvestering, den senaste veckan. Nästan tvingat mig själv. Det blir en slags sorg att inse.

Och det blir som en slags sorg, att säga farväl till oberoendet och "jag behöver ingen"-tänket. Lite som när Saddam hängdes. Han var verkligen ingen man gillade, men det var ändå lite sorgligt.

The world is still turning

Klockan 02.00-03.00 infaller varje natt den så kallade konsult-timmen. Då ligger alla konsulter vakna.

Godmorgon Columbus

Jag ligger vaken. Vaknade vid sju-tiden och har inte lyckats somna om. Det är redan soligt och ljust. Det känns som att jag har en cementklump i magen, av allt kött jag åt igår. Köttkavalkad är inte så bra och dagen efter känns konceptet "Sju sorters kött" väldigt korkat. Och när kolhydraterna tvingas bort från menyn, inte på grund av någon GI-metod eller liknande, utan för att de helt enkelt inte skulle få plats i magen om allt köttet ska få plats, då är det nästan sjukligt. Tur det bara är ungefär en gång om året som man ens tänker tanken på ett sånt arrangemang.

Micke ligger på sin madrass, fortfarande helt ovetandes om att han snart ska väckas. Jag vaknar alltid tidigast, så det får bli jag som tar ansvar för väckning. Det blir att släpa med Micke till Kallis vid nio-tiden. Han behöver bada. Risken är väl att vi sjunker till botten direkt, med tanke på cementklumparna.

Igår gick vi långa promenader och satt i Västra Hamnen och tog det lugnt. Glasspremiär utomhus för min del, på det där italienska stället där de både säljer hemmagjord glass och Espresso, men inte samtidigt. Kösystemet där är märkligt (italienskt antar jag). Glassen hinner oftast smälta i ena handen medan man väntar på att få sin Espresso. Någon slags "queue management"-konsult borde styra upp det så de får ordning på det.

Nu vände sig Micke om på sin luftmadrass, som gav ifrån sig ett ganska märkligt ljud. En "madrass-prutt", typ.

Kristina kom förbi en sväng igår kväll också, tack och lov. Hon visade först hur man inte poppar popcorn, för att sedan direkt efteråt visa precis hur det ska gå till. Det kallar jag pedagogik. Som vanligt försvann hon i en sekundsnabb "Hej nu ska jag gå"-manöver, då hon i en enda sammanhängande rörelse lyckas titta snabbt på klockan, ta ett par popcorn till, resa sig och gå bort mot dörren, skaka av sig mig som vid detta laget brukar hänga i hennes högra byxben, samtidigt som hon tar på sig jackan och får iväg en "Hej då"-puss precis innan dörren smäller igen. Jag har fortfarande inte lärt mig hantera det.

Nu ska Micke väckas! Brutalt och hårt!