14-timmarsklubben

Jag har sovit i 14 timmar inatt. Jag låter det tala för sig själv, när det gäller hur min vecka varit. Men nu är den över. Det är helg och jag är spritt språngande ledig!

Jag tänkte börja med en liten promenad ner till småbåtshamnen. Jag måste se lite hav och måsskit igen, känner jag. Sen blir det kaffe. Inget jävla automatkaffe.

"Åh, riktigt kaffe!"

Nu är det dags att gå ut och fylla lungorna med luft och livet med mening!

150-metersklubben

Jag är trött och illa till mods, men vet inte riktigt varför. Jag vet varför jag är trött i och för sig. Jag sover illa just nu. Jag kan i alla fall glädja mig åt att jag numera tillhör den exklusiva 150-metersklubben - klubben för de som tränat biceps på 150 meters höjd.

Marie släppte nämligen in mig i Turning Torso i lördags. Det var faktiskt fräckare än jag trodde. Det var lite väl dimmigt, så utsikten var inte den bästa. Jag kunde i alla fall ana marken långt där nere, när jag stod framme vid fönstrena. Jag fick faktiskt inte någon sugande känsla i magen, vilket jag blev lite förvånad över med tanke på att jag brukar få det bara jag tittar över kanten när jag sitter i soffan. Så farligt är det inte i och för sig. Jag tror det mest är när jag tittar på film och de gör en kameraåkning över ett högt hustak, som jag får den där känslan. Känslan av att trilla ur soffan.

Vi sprang några rundor på lite olika våningar, men när vi smugit in för att titta på gymmet, kunde jag inte motstå tillfället och fattade en skivstång och körde några repetitioner. 150-metersklubben. Det är grejer det.

Se, vi fyllde två soffor!

Vi fyllde faktiskt två soffor på förfesten förra lördagen. På bilden förklarar jag hur härligt det är att vi är ett sånt gött och spretigt gäng som ska iväg tillsammans. "Jag förstår mig inte på er, men det är trevligt att ni är här hos Frid ändå", säger jag.



Vi var på plats aningen tidigt och fick stå ute i kylan i över en timme. Det förklarar kanske varför jag är så extremt förkyld nu. Eller inte i och för sig. Det är ju tydligen bara en myt att man blir förkyld av att frysa.



Jag vill inte vara förkyld. Det är så tråkigt.

Idag rör jag mig sakta

Shit, vilken vecka! Jag tror jag har lyckats sova fyra timmar per natt i snitt. Inte nog med att jag kommit i säng i senaste laget, jag har dessutom vaknat vid halv fem på morgonen och sedan bara väntat in klockan. Jobb på dagarna och en massa sociala åtaganden på kvällarna. Julfesten med jobbet i torsdags var trevlig, men julfestande fanns inte riktigt med på min önskelista denna veckan. Kul att träffa alla kollegor under lite andra omständigheter i alla fall. Och alla nya kollegor. Finns det något annat svenskt företag som gått från 75 anställda till 195 anställda på ett år? Julfesterna sväller.

"We move fast" är ett av våra core values. Vi rör oss väldigt snabbt visserligen, men tar vi verkligen snabbaste vägen från punkt A till punkt B? Vi ser nog mest ut som en svärm knott. En jävla aktivitet och rörelse, men som helhet står svärmen ganska stilla ändå. Nåja, så illa är det inte. Det finns en del att önska bara.

I fredags tror jag inte någon som kommit in i våra lokaler kunde gissat att just "We move fast" finns någonstans djupt inne i kärnan av oss själva. Det var dämpat och folk använda mest munnen till att gäspa. Våra core values skulle nog avfärdats som corporate bullshit.

Vill du generera lite corporate bullshit att anväda på ditt företag, finns denna sida:

Corporate Bullshit Generator

Fredagströttheten igår var enorm. Jag har nog lyckats ta igen en del sömn under natten som tur är och jag börjar samla mig så smått. När jag ser mig omkring ser jag bara förödelse. Jag ska börja med att orientera mig lite. Det finns en del att röja upp, så jag ska röra mig lite lagom sakta de närmsta timmarna medan jag diskar och städar. Ikväll är det Electrixmas, men jag ska nog inte röra mig alltför fort då heller. Lite lagom.