Snön har vräkt ner och väldigt få Skåningar har kunnat ta sig till jobbet idag. Jocke ringde från Värnhem och var rädd. Det gick inga stora gula bussar, och väldiga klungor av arbetsvilliga människor stod på torget och väntade, vilket gjorde honom nervös. Vem visste vad de kunde ta sig till om de inte fick jobba. Herregud, vem visste! Nåväl, det ryktades senare att han fått skjuts med bil.
Jag saknar för tillfället toalett och dusch, så det hade inte fungerat att jobba hemifrån för min del. Som tur var träffade jag på Frid imorse, och hans hem är fyllt av lyx. De har hela två toaletter, en dusch och ett badkar. Jag har provat dem alla idag, för jag fick nämligen jobba där.
skype_naked_at_frids.txt
I fredags var jag och Kristina på Neon och lyssnade på Universal Poplab, och på lördagen såg vi melodifestivalen, och i söndags såg vi film. Fasen, vad gött egentligen. Och i tisdags skrapade vi Triss, och hoppades att en dag kunna komma till Stockholm.
Jag ska försöka att inte skriva så mycket om Kristina egentligen. Jag minns när Frid alltid skrev stora arior till Marie på sin blogg/hemsida, och tråkigare läsning får man nog leta efter. Folk vill ha elände och misär.
torsdag, februari 22, 2007
söndag, februari 04, 2007
Och jag lämnar inga fotspår ens i sand
Jag såg den igen ikväll, "Farväl Falkenberg". Den är väldigt speciell. Det är inte filmen i sig, alltså det som händer där på duken, utan de tankar den föder, som är det speciella. Filmen går så sakta, och inget händer egentligen, så man tvingas in i sig själv istället. Den är svävande, och musiken är svävande. Filmen blir mest ett ackompanjemang till egna minnen, tankar om nuet och framtiden. Livet. Det är skönt att bli pretentiös ibland.
Jag känner mig lite trött, efter att ha slagits om 105 centimeter utrymme en hel natt. Vid sex- eller sjutiden, hade KLN fått panik av snurrandet och jag blev smått orolig att hon skulle få för sig att kliva upp och diska. Men det gjorde hon aldrig, utan somnade om igen. Då skrek jag "Yes!", så tyst jag bara kunde.
Jag har vinterbadat i helgen igen, på tisdag drar jag till Frankrike och jag ska byta tjänst den 12 mars. Det händer mycket. I det stora. Men det är i det lilla jag lever.
Jag känner mig lite trött, efter att ha slagits om 105 centimeter utrymme en hel natt. Vid sex- eller sjutiden, hade KLN fått panik av snurrandet och jag blev smått orolig att hon skulle få för sig att kliva upp och diska. Men det gjorde hon aldrig, utan somnade om igen. Då skrek jag "Yes!", så tyst jag bara kunde.
Jag har vinterbadat i helgen igen, på tisdag drar jag till Frankrike och jag ska byta tjänst den 12 mars. Det händer mycket. I det stora. Men det är i det lilla jag lever.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)