For real

I lördags drog jag runt på stan med Marie. Frid jobbade. Malmö ser helt annorlunda ut, när man går runt med någon annan. Annars ser man alltid bara samma saker. Det får mig att undra, hur mycket av allt jag gör, som bara är invanda mönster egentligen. Det mesta troligtvis.

"Shit, den där mannen i den gula hatten har jag inte sett innan! Och se, han har en liten apa på axeln!"

Stan är full av jämna par nuförtiden. Två och två, överallt. Våren kan minst sagt ta sig i röven, när det gäller att titulera sig som den mest romantiska årstiden. Tacka vet jag höstkänslor. Höst är mycket mer på riktigt. Våren är bara en ljus illusion. Det är kanske det som de flesta gillar med våren i och för sig. Men det är inte på riktigt.

De har fantastiskt kaffe på Kafferosteriet på Kalendegatan förresten. Och dyra mackor.

På kvällen fick jag vara med om Frids generalrepetition inför födelsedagsmiddagen för hans kollegor. Blir maten likadan, lär ingen kräkas. Det var väldigt gott.

Jag gick hem redan vid halv tolv, men istället för sömn blev det en promenad längs Ribban, in till stan och hem igen. Jag tror jag var hemma vid halv två. Jag kunde helt enkelt inte somna - eller sluta gå.

Ikväll var jag och såg "Farväl Falkenberg" på bio. Jag borde nog inte gått och sett den själv. Det satt liksom en konstig klump i bröstet efteråt. Eller SKA man kanske se den för sig själv? Man behöver nog vara lite utsatt och svag när man gör det. Den sätter igång en massa grubblande, i alla fall i mig (åh, så svårt det brukar vara då).

"De är förrädiska. Minnen..."

Det finns några saker jag gillar med den här gamla bilden.



1. Den är tagen på min gamla studentkorridor. Jag är typ 24 år.

2. Den visar på något sätt precis så som jag oftast kände mig då - introvert. "Stör ej!"-skylten hänger kanske inte på två meters avstånd nuförtiden i alla fall.

3. Mina smala handleder. De ser lika spröda ut som salta pinnar.

4. Att det är jul.

5. Att jag inte har den blekaste aning om någonting, men trodde mig ha det. Nu tror jag mig åtminstone inte ha det.

Sensmoral: Ingen.

Avslutar med en logg över ett fullständigt horribelt resonemang, från mig och Frid.

skype_nojor.txt

En blå soffliggare

Det börjar verkligen bli höst. Kastanjernas tid är här. Jag kan inte låta bli att plocka upp en varje gång jag är ute och går, och sen har jag aldrig hjärta nog att kasta bort den på hela vägen. Det brukar samlas en hel hög i mitt fönster tillsist. Det är faktiskt en ganska häftig känsla att hålla i nåt, bara för att man helt enkelt inte kan låta bli.

Idag har jag ätit en gigantisk, formpressad köttpuck till lunch. Vi var ett gäng som åkte hela vägen från Lund till Bulltofta Kött. Ja, hamburgarna var precis så groteska som alla sagt. De kan det där med kött på Bulltofta Kött.

"Vafalls! Kvarnen står ju och maler luft, Jönsson! I med fler grisar och kossor! Herregud, i med fler!"

Jag har hunnit fylla år och firade på "Restaurang Gamla Gatan" i Limhamn, tillsammans med mina närmast sörjande - Frid och Marie. Vi började med champagne. Sedan blev det gambas i lerkrus och till detta tjeckisk öl. Därefter lavastensgrillade oxfilémedaljonger med smörslungade champinjonhattar, rödvinssky och råstekt potatis. Rödvin till förstås. Vi avslutade med kaffe. Sen gick vi upp till Frid och Marie och hällde i oss två flaskor champagne till och blev odrägliga. Men det var en riktigt bra kväll.

Det var inte så konstigt att jag tänkte ta det lugnt i helgen, med tanke på att det blev ganska hårt på min födelsedag. Jag skulle bara ta en espresso med Jocke på Möllan i lördags, men kom hem först när vallokalerna öppnade. Jag passade på att rösta innan jag gick och lade mig.

För att vara en sån soffliggare, tycker jag det är väldigt viktigt att rösta.

Jag måste tänka mig för

Är detta möjligtivs den bästa textsnutt som någonsin skrivits?

Nu har jag lust att ta ett kliv och
sätta nåt spår innan jag går
Kom med och gör en liten stund som ska
va kvar i hundra tusen år

Jag återupptäckte Jakob Hellman igår, och var på ett ställe som heter Inkonst. Jag vet inte om det är ett gott betyg för en klubb, om besökarna börjar spela "Sten, sax och påse" för att hålla sig vakna, men det var faktiskt ett ganska bra ställe.

Nåväl, slänger man i en Jocke, en Lena, en Kristina och en Johan blir det en ganska trevlig soppa. Hela soppan är kanske inte lika intresserad av fotboll, men just den sidan av soppan är å andra sidan lite mer intresserad av att festa natten lång, och nånstans på mitten möts alla och ger varandra lite nya intryck.

Jag blev bjuden på riktig Tequila igår och fick förklarat för mig att "det inte ska vara nåt jävla salt och sånt". Det smakade Whisky, så jag blev positivt överraskad. Jag kom även fram till att jag är usel på att spela "Hej Knekt!".

"Hej, jag är knäckt!"

Jag lyckades ringa upp Jocke i förmiddags, medan jag hade mobilen i fickan. Spelade in tre minuter och 16 sekunders promenad på hans mobilsvar.

Varför inte kasta in en msn-logg igen? Det är trevligt att arkivera helt vardagliga samtal.

msn_jocke_20060903.txt