Rastlös! Jag är totalt omotiverad på jobbet just nu. Räknar mest ner till jul, men det verkar dessvärre inte våra kunder göra, utan har istället bestämt sig för att prova alla funktioner i vår fantastiska mjukvara, och så kör de fast förstås.
- Om jag vill läsa in data från SAP och att det ska spola på toaletten automatiskt, om vi sålt mer denna perioden än föregående period, hur skulle man kunna lösa det?
Det är en paradox att jag längtar efter julledighet, bland annat för att kunna sitta ostört och testa en massa saker i precis samma mjukvara. Att längta bort från jobbet för att kunna ägna sig åt jobbet, men på riktigt. : )
Nåväl, har varit på Electrixmas och firat synth-jul. Förfest hos F&M (som vanligt). Halv fyra tog jag min första öl, medan jag gjorde en stor gryta chili, i deras gigantiska kök. Jag smusslade ner fler habaneros än jag lovat göra, men dessvärre blev det inte så starkt som jag hoppats.
- Låg det inte två habaneros kvar på diskbänken innan?
- Va? Nej, jag tror bara det var en faktiskt, eller en halv. Hur så?
Sen korkade jag upp champagne (som vanligt), och skålade med Jocke, Nisse, Frid och Marie (som hade knähöga stövlar och såg kusligt dominant ut), innan vi satte i oss ungefär fem liter chiligryta. Sen var det ganska bra fart resten av kvällen på Mejeriet, även om jag till sist blev så trött att Marie fick sitta och vakta mig medan jag sov en stund i en soffa. Av ren trötthet faktiskt. Jag vaknade av att någon spillde ut en öl, som rann in under min vänstra skinka.
onsdag, december 20, 2006
onsdag, december 13, 2006
Det känns som december
När jag kommer med oxfilé och avancerat spritsad potatismos till lunch väcker det en del uppståndelse. Givetvis måste det vara en kvinna inblandad på något vis, tyckte de som sett mig äta kycklingsallad till lunch under tre år. Frågorna haglade, men jag kom tillsist undan med att "du ska då alltid vara så jävla hemlig" och "du måste ju bjuda på dig själv nångång". Alternativet att jag skulle ha lagat det själv, var tydligen otänkbart. Jag kände mig riktigt stolt, men det hade inget med maten att göra.
- Du MÅSTE visa upp henne här! När får vi träffa henne?!
- Inom en timme, skulle jag tro.
Jag har en julkalender som varje dag döljer en tomte bakom luckan. En dag var det plötsligt en get och då blev jag nästan lite rädd. Det ska ju vara tomtar! Mina fina tomtar, som får mig att känna mig omhändertagen. Nu har det varit tomtar de senaste dagarna igen. Tack och lov!
Förresten har jag varit på massage för första gången i mitt liv. Det blir inte den sista.
- Du MÅSTE visa upp henne här! När får vi träffa henne?!
- Inom en timme, skulle jag tro.
Jag har en julkalender som varje dag döljer en tomte bakom luckan. En dag var det plötsligt en get och då blev jag nästan lite rädd. Det ska ju vara tomtar! Mina fina tomtar, som får mig att känna mig omhändertagen. Nu har det varit tomtar de senaste dagarna igen. Tack och lov!
Förresten har jag varit på massage för första gången i mitt liv. Det blir inte den sista.
söndag, december 03, 2006
Hela världen är röd
"Hela världen är röd", sa en liten pojke på restaurangen vi var och käkade på ikväll. Det lät ganska trevligt på något vis. Förutsatt att det inte låg något politiskt i det förstås. Jag tror han syftade på fyrverkeriet utanför, eller kanske att det är julstämning i största allmänhet. Han var ju alldeles för ung för att ha börjat digga Lenin.
Jag har haft två helger som har varit bra ur så många olika perspektiv. Dessutom har jag enbart umgåtts med personer jag gillar, och mina föräldrar har till och med varit nere en sväng.
En av de saker jag värderar högst med mitt "gäng" är att det är så högt i tak. Vi kan vara väldigt allvarliga och seriösa, vi har den sidan i högsta grad, men det är grymt kul när vi bara är brutalt löjliga. Det är vi oftast. Jag tror att eftersom vi inte alls är rädda för att ha tråkigt, så blir det nästan alltid roligt. Och är vi sega och tråkiga, så dör vi inte av det heller. Kravlösheten är kreativ. Det MÅSTE inte alltid hända något.
Igår släpade jag över min lussekattsmaskin till fritidsgården (Frid och Maries paradvåning) där vi bakade lussekatter, samtidigt som vi drack champagne och blev småsnurriga. Marie gjorde lite mindre, och finare än jag. Mina blev stora och ganska fula, och alla russin ville liksom hoppa ur bullarna när de jäste. Engagerat petade jag dit dem igen, trots att det första jag gör när jag ska äta dem, är att peta bort dem. Sköna kontraster och paradoxer som vanligt. Det var slappt och lyxigt på samma gång.
Efter baket kollade jag och Frid på film, medan Marie satt med hörlurar och sjöng med i julsånger, utan att hon trodde att det hördes. Jag kunde knappt hålla ögonen öppna under filmen, eftersom jag inte somnat förrän halv fem natten innan, men svarade rappt "Nej för fasen, jag är vaken - precis hur vaken som helst!", när Frid frågade om jag sov. Så fucking harmoniskt, även om jag saknade min icke-existerande fru.
Jag råkade hitta en lista, som jag bara skrev ner som hastigast för ungefär ett halvår sedan, när jag bestämde mig för att börja vara lite mer konkret. Det var en massa saker som jag skulle vilja göra. Skitsaker egentligen, men viktiga för mig. Det handlade mest om att lasta av sten från mina axlar. Jag kunde faktiskt bocka av nästan alla punkter på listan.
"And true, it may seem like a stretch, but it's thoughts like this that catch my troubled head when you're away when I am missing you to death"
Ikväll har jag flugit helikopter och det var svinkul. Kraschade, och lagade med ståltråd och lim som kan lyfta en bil. Det går att laga saker som kraschat.
Jag har haft två helger som har varit bra ur så många olika perspektiv. Dessutom har jag enbart umgåtts med personer jag gillar, och mina föräldrar har till och med varit nere en sväng.
En av de saker jag värderar högst med mitt "gäng" är att det är så högt i tak. Vi kan vara väldigt allvarliga och seriösa, vi har den sidan i högsta grad, men det är grymt kul när vi bara är brutalt löjliga. Det är vi oftast. Jag tror att eftersom vi inte alls är rädda för att ha tråkigt, så blir det nästan alltid roligt. Och är vi sega och tråkiga, så dör vi inte av det heller. Kravlösheten är kreativ. Det MÅSTE inte alltid hända något.
Igår släpade jag över min lussekattsmaskin till fritidsgården (Frid och Maries paradvåning) där vi bakade lussekatter, samtidigt som vi drack champagne och blev småsnurriga. Marie gjorde lite mindre, och finare än jag. Mina blev stora och ganska fula, och alla russin ville liksom hoppa ur bullarna när de jäste. Engagerat petade jag dit dem igen, trots att det första jag gör när jag ska äta dem, är att peta bort dem. Sköna kontraster och paradoxer som vanligt. Det var slappt och lyxigt på samma gång.
Efter baket kollade jag och Frid på film, medan Marie satt med hörlurar och sjöng med i julsånger, utan att hon trodde att det hördes. Jag kunde knappt hålla ögonen öppna under filmen, eftersom jag inte somnat förrän halv fem natten innan, men svarade rappt "Nej för fasen, jag är vaken - precis hur vaken som helst!", när Frid frågade om jag sov. Så fucking harmoniskt, även om jag saknade min icke-existerande fru.
Jag råkade hitta en lista, som jag bara skrev ner som hastigast för ungefär ett halvår sedan, när jag bestämde mig för att börja vara lite mer konkret. Det var en massa saker som jag skulle vilja göra. Skitsaker egentligen, men viktiga för mig. Det handlade mest om att lasta av sten från mina axlar. Jag kunde faktiskt bocka av nästan alla punkter på listan.
"And true, it may seem like a stretch, but it's thoughts like this that catch my troubled head when you're away when I am missing you to death"
Ikväll har jag flugit helikopter och det var svinkul. Kraschade, och lagade med ståltråd och lim som kan lyfta en bil. Det går att laga saker som kraschat.
torsdag, november 23, 2006
Grrr..
Imorgon vill jag sluta lite tidigare. Det skulle vara skönt. Mitt huvud är så trött. Tänk om hjärnan är kokt på riktigt. Det är kanske inte bara som det känns. Jag har ju faktiskt sprungit runt med ett Bluetooth-headset på örat hela denna veckan, och visst ser jag ut som någon slags cyborg, eller Dr Spock eller vad det var någon sa, men det kanske är den enda positiva bieffekten med det hela.
När jag är riktigt trött blir jag gnällig. Jag är riktigt jävla trött just nu. Och gnällig. Huvudkuddarna ropar på mig, "Kom, vi ska söva dig!", men den förbannade tvätten är inte klar.
"Åååh, så tar vi och tuggar på tvätten en timme till!", surrade LG Silver Wash 5000 XWT psykotiskt.
Men, jag fick en present för hårt arbete idag. Jag kan äta för 750 kr på Restaurang Limone i Limhamn. Det är bra.
"Jag tar hela menyn. Rör ihop allt i en hink, tack!"
Jag undrar vad Frid gör just nu. Han kanske sitter i köket, eller ligger i soffan, eller på Marie. Nej, usch nu spårade jag ur igen. Fokus Johan! Fokus! Tvätten kanske är klar.
Doo doo doo doo
Let's go to bed!
Doo doo doo doo
Let's go to bed!
Shit, vad gött det ska bli med fredag!
När jag är riktigt trött blir jag gnällig. Jag är riktigt jävla trött just nu. Och gnällig. Huvudkuddarna ropar på mig, "Kom, vi ska söva dig!", men den förbannade tvätten är inte klar.
"Åååh, så tar vi och tuggar på tvätten en timme till!", surrade LG Silver Wash 5000 XWT psykotiskt.
Men, jag fick en present för hårt arbete idag. Jag kan äta för 750 kr på Restaurang Limone i Limhamn. Det är bra.
"Jag tar hela menyn. Rör ihop allt i en hink, tack!"
Jag undrar vad Frid gör just nu. Han kanske sitter i köket, eller ligger i soffan, eller på Marie. Nej, usch nu spårade jag ur igen. Fokus Johan! Fokus! Tvätten kanske är klar.
Doo doo doo doo
Let's go to bed!
Doo doo doo doo
Let's go to bed!
Shit, vad gött det ska bli med fredag!
onsdag, november 22, 2006
Hjärtmassage
Det är lite märkligt, för jag vet faktiskt precis när jag vaknade. Det första andetaget som icke-död. Jag minns magknipen. Och känslan av att vakna på fel sida. Men det har varit sommar, höst och nu är det vinter antar jag, även om det mest regnar. Och jag är varm i magen, trots att jag inte druckit en enda kopp varm choklad.
"But hey I think I like it like that."
Men glögg har jag druckit, trots att det är dödsstraff i sju galaxer, om man dricker det innan den första advent eller däromkring. Men så döm mig då!
Jag och Jocke har varje dag unnat oss en stund av andakt och eftertanke på jobbet denna veckan. Då har vi satt oss ner en stund, pratat lugnt och lyssnat på ett medvetet och närvarande sätt på vad den andra har att säga. Senast pratade vi om Jockes "rabarber- och grädd-te", och om de vita klumparna var torkad grädde eller något ännu värre.
"But hey I think I like it like that."
Men glögg har jag druckit, trots att det är dödsstraff i sju galaxer, om man dricker det innan den första advent eller däromkring. Men så döm mig då!
Jag och Jocke har varje dag unnat oss en stund av andakt och eftertanke på jobbet denna veckan. Då har vi satt oss ner en stund, pratat lugnt och lyssnat på ett medvetet och närvarande sätt på vad den andra har att säga. Senast pratade vi om Jockes "rabarber- och grädd-te", och om de vita klumparna var torkad grädde eller något ännu värre.
söndag, november 12, 2006
Reach out and touch faith
Åkte in på stan, eftersom jag hört rykten om att affärerna faktiskt har öppet till 16.00 på söndagar. I alla fall vissa. Det stämde och jag fyndade en halsduk, men vandrade mest av och an, mellan Gustav och Triangeln.
Där på gågatan, öppnade sig himlen plötsligt. Regn och hagel vräkte ner. Men gud sände mig en ängel till sällskap, under en utskjutande del av en husfasad. Precis lagom till ängeln skulle hem och dammsuga, så slutade det regna. Tack, det var barmhärtigt! : )
Shit, vad det är kul att leka med religiösa ord ibland! Det blir ju asdramatiskt! Det får bli ett religiöst tema idag, det är ju söndag.
Sen fikade jag med Stina, mitt ex. Det känns helt avigt att prata om "sitt ex". Det låter lite nonchalant att kalla någon så, kan jag tycka.
If God has a master plan
That only He understands
I hope it's your eyes He's seeing through
Things get damaged
Things get broken
I thought we'd manage
But words left unspoken
Left us so brittle
There was so little left to give
Nu ska jag ta fram min heliga dammsugare. Rena golv får bli min present till mig själv, idag.
Där på gågatan, öppnade sig himlen plötsligt. Regn och hagel vräkte ner. Men gud sände mig en ängel till sällskap, under en utskjutande del av en husfasad. Precis lagom till ängeln skulle hem och dammsuga, så slutade det regna. Tack, det var barmhärtigt! : )
Shit, vad det är kul att leka med religiösa ord ibland! Det blir ju asdramatiskt! Det får bli ett religiöst tema idag, det är ju söndag.
Sen fikade jag med Stina, mitt ex. Det känns helt avigt att prata om "sitt ex". Det låter lite nonchalant att kalla någon så, kan jag tycka.
If God has a master plan
That only He understands
I hope it's your eyes He's seeing through
Things get damaged
Things get broken
I thought we'd manage
But words left unspoken
Left us so brittle
There was so little left to give
Nu ska jag ta fram min heliga dammsugare. Rena golv får bli min present till mig själv, idag.
Med ett pianokomp i huvudet
Vaken, lite lätt bakis, och kan absolut inte somna om, trots alldeles för lite sömn. Vaknade strax efter sju och har legat på rygg på sängen och kastat en rispåse (en sån man värmer i micron och lägger på smärtande axlar) upp i luften och fångat den, medan jag legat och funderat. En ganska trevlig sysselsättning faktiskt. Den var en gris en gång i tiden, den där rispåsen. Eller i alla fall innanmätet av en gris. Var är höljet egentligen? Grishöljet.
I'm not going down on my knees, begging you to adore me
Can't you see it's misery, and torture for me
Den där sista raden känns ganska aktuell just nu. Eller förresten, så bakis är jag faktiskt inte.
Jag tror jag ska ta en runda vid havet nu. Måste fylla mina lungor med luft, ta ett riktigt djupt andetag, och GÖRA något.
Måste skaka av mig den här förbannade sjukdomen! Jag har inte bett om den. Den bara fastnade på mig, en gång när jag åt lax. Knäppt. Men hej, det är okej! : )
I'm not going down on my knees, begging you to adore me
Can't you see it's misery, and torture for me
Den där sista raden känns ganska aktuell just nu. Eller förresten, så bakis är jag faktiskt inte.
Jag tror jag ska ta en runda vid havet nu. Måste fylla mina lungor med luft, ta ett riktigt djupt andetag, och GÖRA något.
Måste skaka av mig den här förbannade sjukdomen! Jag har inte bett om den. Den bara fastnade på mig, en gång när jag åt lax. Knäppt. Men hej, det är okej! : )
onsdag, november 08, 2006
Jag känner mig kryptisk
Denna veckan är helvetet på jorden. Jag är så trött. Men hej, det är okej. Jag har faktiskt haft med egen mat - hemlagad mat - till lunch i tisdags. Ingen kycklingsallad alltså. Det var inget märkvärdigt jag åt, bara en pastasås med tonfisk, men ändå. Jag har räknat ut att om jag enbart äter det varje dag fram till jul, så kommer min hud bli papperstunn och spricka. Coolt.
"All I ever wanted, all I ever needed, is here in my arms.
Words are very, unnecessary, they can only do harm."
Videon till "Enjoy the silence" är egentligen fantastisk. En kung som går omkring med en fällstol och letar efter en plats att sitta, i lugn och ro en stund. Och det är allt. Det var Depeche Mode-kväll förra fredagen, och det passade både fredagströttheten och höstmörkret. Champagne till, i lånade glas. Gott, men kanske inte tillräckligt plågat för att dricka till Depeche Mode. En trevlig kontrast dock. Glamour-deppsynthare. Golf-anarkist, javisst! Texten "4 real", i en fejktatuering över ryggen.
Kan inte någon sy (Sticka? Virka? Tråckla? Stöpa? Gjuta? Hur gör man?) en sån här mössa åt mig?
Spökjakt på lördagen i vanlig ordning, eller snarare letande efter ett dödsaltare, som visade sig vara en hög bråte. Det blev att trösta sig på Ölkafét, med en öl och en kanna kaffe. "Gemytligt", skulle vara ordet jag letat efter om jag försökt beskriva det. Men jag lämnar det, utan att värdera det. Jag sätter inte ord på känslan denna gången.
"All I ever wanted, all I ever needed, is here in my arms.
Words are very, unnecessary, they can only do harm."
Videon till "Enjoy the silence" är egentligen fantastisk. En kung som går omkring med en fällstol och letar efter en plats att sitta, i lugn och ro en stund. Och det är allt. Det var Depeche Mode-kväll förra fredagen, och det passade både fredagströttheten och höstmörkret. Champagne till, i lånade glas. Gott, men kanske inte tillräckligt plågat för att dricka till Depeche Mode. En trevlig kontrast dock. Glamour-deppsynthare. Golf-anarkist, javisst! Texten "4 real", i en fejktatuering över ryggen.
Kan inte någon sy (Sticka? Virka? Tråckla? Stöpa? Gjuta? Hur gör man?) en sån här mössa åt mig?
Spökjakt på lördagen i vanlig ordning, eller snarare letande efter ett dödsaltare, som visade sig vara en hög bråte. Det blev att trösta sig på Ölkafét, med en öl och en kanna kaffe. "Gemytligt", skulle vara ordet jag letat efter om jag försökt beskriva det. Men jag lämnar det, utan att värdera det. Jag sätter inte ord på känslan denna gången.
torsdag, november 02, 2006
Understanding nothing's understood
Enligt Madelene har hon under det senaste året kunnat märka:
Det där sista är nog något folk får leva med. Jag har nämligen en ständig träningsvärk, så petar man på mig gör det oftast mycket, mycket ont. Därför håller jag mig exempelvis ifrån massage på jobbet. Jag har ett stort klistermärke där det står "Fragile" på mig. Att slita bort det, skulle göra fruktansvärt ont. Det är helt okej. Man behöver inte vara allas. Nu tramsar jag bara. Tramsebyxa - vilket fult uttryck.
"Jag tittar över axeln och ser dig blinka till"
Den textraden har jag haft i huvudet hela veckan. En väldigt bra textrad. Det är lite konstigt att den fastnat just nu, för jag har inte lyssnat på låten på väldigt länge.
Låten just nu är istället "Heart Apart" med Universal Poplab. "Ett typiskt albumspår", som Frid sa. Jag håller med. Det är egentligen ingen höjdare.
Det har varit väldigt bra på jobbet denna veckan. Fruktkorgen har alltid varit välfylld, kaffet har varit koffeinrikt, jag har varit duktig, och jag har gått kurs. Jag har till och med lekt att jag "lunchat", i vårt helt vanliga, vardagliga lunchrum. Det kändes modernt och världsvant.
Shit, detta inlägg var verkligen ett tecken på understimulans! Jag lovar att nästa inlägg ska vara skrämmande allvarligt istället. Det ska vara rakt på sak, ärligt och vackert.
Jag tycker om mitt allvar. Jag tror du kan göra det också.
- Att jag blivit mindre reserverad.
- Att jag blivit gladare.
- Att jag fortfarande är så reserverad att man alltid tvekar om det är okej att krama mig hej eller hejdå.
Det där sista är nog något folk får leva med. Jag har nämligen en ständig träningsvärk, så petar man på mig gör det oftast mycket, mycket ont. Därför håller jag mig exempelvis ifrån massage på jobbet. Jag har ett stort klistermärke där det står "Fragile" på mig. Att slita bort det, skulle göra fruktansvärt ont. Det är helt okej. Man behöver inte vara allas. Nu tramsar jag bara. Tramsebyxa - vilket fult uttryck.
"Jag tittar över axeln och ser dig blinka till"
Den textraden har jag haft i huvudet hela veckan. En väldigt bra textrad. Det är lite konstigt att den fastnat just nu, för jag har inte lyssnat på låten på väldigt länge.
Låten just nu är istället "Heart Apart" med Universal Poplab. "Ett typiskt albumspår", som Frid sa. Jag håller med. Det är egentligen ingen höjdare.
Det har varit väldigt bra på jobbet denna veckan. Fruktkorgen har alltid varit välfylld, kaffet har varit koffeinrikt, jag har varit duktig, och jag har gått kurs. Jag har till och med lekt att jag "lunchat", i vårt helt vanliga, vardagliga lunchrum. Det kändes modernt och världsvant.
Shit, detta inlägg var verkligen ett tecken på understimulans! Jag lovar att nästa inlägg ska vara skrämmande allvarligt istället. Det ska vara rakt på sak, ärligt och vackert.
Jag tycker om mitt allvar. Jag tror du kan göra det också.
fredag, oktober 27, 2006
Och livet i största allmänhet
Fredag och så trött att jag nästan kräktes när jag klev av bussen på Värnhem. Det är mycket nu. Pratade med Anders sista halvtimmen om den där känslan, när tankarna bara står helt stilla och man måste läsa ett e-mail fyra eller fem gånger, för att överhuvudtaget kunna tolka vad det står. Han kände igen sig. Sen pratade vi om hans son, som just nu är inne i någon slags trotsålder. Jag kände igen mig. Jag är som hans son. Jag ifrågasätter allt, gnäller och vill ha uppmärksamhet. "Det är bara en fas", sa jag lugnande till Anders och tänkte på mig själv. : )
Jag håller humöret uppe på jobbet ändå. Ler när folk pratar med mig. Säger "Oj, vad du var snygg idag!" till Sten, som klätt sig i skjorta och slips. Det gör han inte så väldigt ofta. Min trötthet ska inte få gå ut över en sån som Sten i alla fall. Dessutom var det min spontana tanke, och jag har ju sagt till mig själv att dela med mig mer av sånt. Han blev lite glad. Vi pratade en stund om mat.
"Det är så bra att göra en gryta. Det är bara att kasta i vad som helst och lite kryddor, så har man mat för en hel vecka", menade Sten. "Men man ska akta sig för storkok av kålsoppa. Äter man det en hel vecka, går det inte att vara nära en."
"Ja, så är det nog", funderade jag, som varken har den blekaste aning om hur kålsoppa ser ut eller hur det smakar. Men jag vet ju hur en fis luktar, och det räcker nog för att förstå poängen.
Kålsoppa x 7 = Ingen närhet
Det var så skönt med lite storm. Vinden tog verkligen tag i mig där på Värnhem och sen gick allt mycket bättre. Jag kom hem, åt lite snabbt och kom iväg och tränade. Trött huvud och trött kropp - ett tillstånd av balans. Det viktiga är relationen mellan saker. Förhållandet.
Jag satte på Depeche Mode: "Shine", "When the body speaks", "Goodnight lovers". Jag har inte lyssnat så mycket på Exciter innan. Det passade utmärkt att stå och diska till, med varma understället under jeansen och halsduk runt halsen. Helt klart snygg syn! Kokte samtidigt lite broccoli, inspirerad av den aha-upplevelse jag fick hos Frid och Marie för några veckor sedan.
"Vad fasen är detta? Det är ju asgott!"
"Det är broccoli, Johan. Det kan man köpa fryst om man vill det, och sen koka upp lite vatten med salt i och sen slänger du i så mycket broccoli du vill ha och låter det stå en stund", förklarade Marie.
"Ja, det visste jag i och för sig, men jag hade glömt att det var så gott bara."
Nu ska jag sova och imorgon kommer jag vara pigg igen! Det kommer bli precis hur bra som helst!
Jag håller humöret uppe på jobbet ändå. Ler när folk pratar med mig. Säger "Oj, vad du var snygg idag!" till Sten, som klätt sig i skjorta och slips. Det gör han inte så väldigt ofta. Min trötthet ska inte få gå ut över en sån som Sten i alla fall. Dessutom var det min spontana tanke, och jag har ju sagt till mig själv att dela med mig mer av sånt. Han blev lite glad. Vi pratade en stund om mat.
"Det är så bra att göra en gryta. Det är bara att kasta i vad som helst och lite kryddor, så har man mat för en hel vecka", menade Sten. "Men man ska akta sig för storkok av kålsoppa. Äter man det en hel vecka, går det inte att vara nära en."
"Ja, så är det nog", funderade jag, som varken har den blekaste aning om hur kålsoppa ser ut eller hur det smakar. Men jag vet ju hur en fis luktar, och det räcker nog för att förstå poängen.
Kålsoppa x 7 = Ingen närhet
Det var så skönt med lite storm. Vinden tog verkligen tag i mig där på Värnhem och sen gick allt mycket bättre. Jag kom hem, åt lite snabbt och kom iväg och tränade. Trött huvud och trött kropp - ett tillstånd av balans. Det viktiga är relationen mellan saker. Förhållandet.
Jag satte på Depeche Mode: "Shine", "When the body speaks", "Goodnight lovers". Jag har inte lyssnat så mycket på Exciter innan. Det passade utmärkt att stå och diska till, med varma understället under jeansen och halsduk runt halsen. Helt klart snygg syn! Kokte samtidigt lite broccoli, inspirerad av den aha-upplevelse jag fick hos Frid och Marie för några veckor sedan.
"Vad fasen är detta? Det är ju asgott!"
"Det är broccoli, Johan. Det kan man köpa fryst om man vill det, och sen koka upp lite vatten med salt i och sen slänger du i så mycket broccoli du vill ha och låter det stå en stund", förklarade Marie.
"Ja, det visste jag i och för sig, men jag hade glömt att det var så gott bara."
Nu ska jag sova och imorgon kommer jag vara pigg igen! Det kommer bli precis hur bra som helst!
tisdag, oktober 24, 2006
Sömnpannkaka (dubbel sats)
Jag har ägnat två kvällar åt att sova. Jag kan inte riktigt förstå varför, men jag har somnat, så jag antar jag har behövt det. Det är ju inte så att jag planerat det, skrivit "sova" i kalendern och så. Det enda mönster jag eventuellt kan se, är att jag båda kvällarna ätit ICA-handlarnas fiberpannkakor med Keso och hallonsylt (utan tillsatt socker). Det känns som att jag griper efter halmstrån, men det är den enda förklaring jag har.
Det som är väldigt trevligt med mig och Frid är vårt ofta icke-linjära sätt att konversera. Vi kan hoppa helt fritt i tid och rum och ändå hålla ihop det ganska bra.
Som sagt, jag har bara jobbat och sovit i två dagar, så det finns inte mycket att säga. Jag gör det enkelt för mig, och kastar in en riktigt vacker Skype-logg. Se hur den skimmrar!
skype_non-linear_conversation.txt
Det som är väldigt trevligt med mig och Frid är vårt ofta icke-linjära sätt att konversera. Vi kan hoppa helt fritt i tid och rum och ändå hålla ihop det ganska bra.
Som sagt, jag har bara jobbat och sovit i två dagar, så det finns inte mycket att säga. Jag gör det enkelt för mig, och kastar in en riktigt vacker Skype-logg. Se hur den skimmrar!
skype_non-linear_conversation.txt
söndag, oktober 22, 2006
Jaha, det var det...
Söndag. Sagornas och lägereldarnas dag. Eller, kanske inte riktigt. Jag har inte något att göra, mer än att eventuellt jobba lite. Om bara Micke gjort slag i saken och flyttat ner från Stockholm, så hade mina söndagar varit räddade. Då hade vi suttit nånstans och fikat nu, som två höstlika gestalter. Micke hade berättat om någon konstig dejt han varit på och jag hade sagt "ja, vart är världen på väg egentligen?" och beställt en espresso till.
Jag kom att tänka på en av de mest förtjusande saker jag någonsin hört förresten. Alla känner väl till att man kan bli inbjuden på en kopp te, sent på kvällen eller natten (nu tolkade jag inte det som en sån situation i och för sig), men detta är en variant som jag aldrig trodde jag skulle få höra. För ett tag sedan, när det fortfarande var alldeles för långt kvar till jul för att det hela på något sätt ska kännas logiskt, så fick jag, klockan fyra på natten på hemväg från kvarteren kring Möllan, frågan "Jag har broderat en julgransmatta, vill du inte följa med in och titta på den?". Det KAN man ju bara inte säga nej till!
Det är nästan så man får tårar i ögonen av en sån sak, och att man faktiskt lever i en värld full av atomvapen, går liksom inte riktigt att förstå just då. Skriver jag en bok nångång, ska jag sno hela grejen och använda det rakt av, i ett av de allra mest förtjusande kapitlen.
Det är så roligt med konstigheter, kontraster och paradoxer. : )
Jag kom att tänka på en av de mest förtjusande saker jag någonsin hört förresten. Alla känner väl till att man kan bli inbjuden på en kopp te, sent på kvällen eller natten (nu tolkade jag inte det som en sån situation i och för sig), men detta är en variant som jag aldrig trodde jag skulle få höra. För ett tag sedan, när det fortfarande var alldeles för långt kvar till jul för att det hela på något sätt ska kännas logiskt, så fick jag, klockan fyra på natten på hemväg från kvarteren kring Möllan, frågan "Jag har broderat en julgransmatta, vill du inte följa med in och titta på den?". Det KAN man ju bara inte säga nej till!
Det är nästan så man får tårar i ögonen av en sån sak, och att man faktiskt lever i en värld full av atomvapen, går liksom inte riktigt att förstå just då. Skriver jag en bok nångång, ska jag sno hela grejen och använda det rakt av, i ett av de allra mest förtjusande kapitlen.
Det är så roligt med konstigheter, kontraster och paradoxer. : )
lördag, oktober 21, 2006
A waste of flesh
Idag, efter ett pass på gymmet och en lång promenad, slog det mig vilket fruktansvärt slöseri med kött jag är. Man är ju inte bara gjord av själ, andliga saker och sån bullshit (här försöker jag låta radikal)!
"Händer skriver eld"
Nu uppfattas det säkert som att jag syftar på sex. Det är fan det enda folk tänker på! Men nu var det inte det jag syftade på, utan på enklare saker som en hand på en trött panna (eller på en trött häck), eller hjärnbarksmassage genom underarmssmekande, hårda kramar så det riktigt krasar i revbenen och gullande i största allmänhet.
Nu vet jag inte varför jag kom att tänka på Korridor-Pär, men han och Sara var så gulliga mot varandra en gång, att soffryggen lossnade från Pärs soffa. Jag vågade inte fråga vad som hade hänt, jag skulle ju bara in där på morgonen och hämta en CD eller vad det nu var, och då stod soffryggen lutad mot väggen.
"Fyll mig med luft igen, gör mig synlig."
Marie har börjat genomskåda mig allt oftare. Igår märkte hon att jag bara spelade dum, och fick Frid att torka av både mitt whisky-glas och mitt underlägg på sina jeans. Jag spelar ofta dum faktiskt, mest för att inte tråka ut mig själv, och för att se vad som händer. Ibland är det lite skönt att bli genomskådad. Är inte målet med livet att bli genomskådad, och ändå älskad?
"Det märks tydligt vilka som inte är vana vid att spela brädspel."
Jag underhåller mig själv. Bland annat genom att kläcka ur mig snusförnuftiga kommentarer av typen "JAG tycker i alla fall att jag är en frisk fläkt", samtidigt som jag ser ut som allt annat än en frisk fläkt, när jag ligger nonchalant i Frids fåtölj och dräller med mina spelpluppar, på ett sätt som märkbart irriterar Frid.
Vi spelade brädspel hos Frid och Marie igår nämligen. Det var riktigt mysigt. Vi satt där och pratade, spelade spel (Robo Rally), lyssnade på musik, sneglade på TV i deras optimala och lounge-lika vardagsrum. Jocke var med och det kändes som att han bidrog till en bra balans i hela atmosfären. Dessutom hade jag någon att prata med när det hånglades i soffan.
"Vad ska du äta för dött djur idag, Jocke?"
Jocke utstrålar veganism, men ingen har nog torkat upp så mycket blod efter döda djur som Jocke. Han har erfarenhet av att jobba på slakteri nämligen. Det är så roligt. Han är inte alls vegan, utan äter döda djur dagligen - ibland FLERA gånger om dagen! Det är bara det att han utstrålar en slags kosmisk kärlek och vördnad inför allt levande. Jocke är den mest äkta köttätande veganen som finns!
"Händer skriver eld"
Nu uppfattas det säkert som att jag syftar på sex. Det är fan det enda folk tänker på! Men nu var det inte det jag syftade på, utan på enklare saker som en hand på en trött panna (eller på en trött häck), eller hjärnbarksmassage genom underarmssmekande, hårda kramar så det riktigt krasar i revbenen och gullande i största allmänhet.
Nu vet jag inte varför jag kom att tänka på Korridor-Pär, men han och Sara var så gulliga mot varandra en gång, att soffryggen lossnade från Pärs soffa. Jag vågade inte fråga vad som hade hänt, jag skulle ju bara in där på morgonen och hämta en CD eller vad det nu var, och då stod soffryggen lutad mot väggen.
"Fyll mig med luft igen, gör mig synlig."
Marie har börjat genomskåda mig allt oftare. Igår märkte hon att jag bara spelade dum, och fick Frid att torka av både mitt whisky-glas och mitt underlägg på sina jeans. Jag spelar ofta dum faktiskt, mest för att inte tråka ut mig själv, och för att se vad som händer. Ibland är det lite skönt att bli genomskådad. Är inte målet med livet att bli genomskådad, och ändå älskad?
"Det märks tydligt vilka som inte är vana vid att spela brädspel."
Jag underhåller mig själv. Bland annat genom att kläcka ur mig snusförnuftiga kommentarer av typen "JAG tycker i alla fall att jag är en frisk fläkt", samtidigt som jag ser ut som allt annat än en frisk fläkt, när jag ligger nonchalant i Frids fåtölj och dräller med mina spelpluppar, på ett sätt som märkbart irriterar Frid.
Vi spelade brädspel hos Frid och Marie igår nämligen. Det var riktigt mysigt. Vi satt där och pratade, spelade spel (Robo Rally), lyssnade på musik, sneglade på TV i deras optimala och lounge-lika vardagsrum. Jocke var med och det kändes som att han bidrog till en bra balans i hela atmosfären. Dessutom hade jag någon att prata med när det hånglades i soffan.
"Vad ska du äta för dött djur idag, Jocke?"
Jocke utstrålar veganism, men ingen har nog torkat upp så mycket blod efter döda djur som Jocke. Han har erfarenhet av att jobba på slakteri nämligen. Det är så roligt. Han är inte alls vegan, utan äter döda djur dagligen - ibland FLERA gånger om dagen! Det är bara det att han utstrålar en slags kosmisk kärlek och vördnad inför allt levande. Jocke är den mest äkta köttätande veganen som finns!
lördag, oktober 07, 2006
Jag har tänkt på vad jag gör idag
Jag känner mig klängig. Om jag varit fem år hade jag säkert stått och dragit mamma i byxbenen. Men jag är inte fem år.
Kanske beror det på att jag har några mindre trevliga läkarbesök framför mig. Klängigheten alltså. Och ovissheten. När det är tjo och tjim, är man bland andra. Då är man inte tråkig. När det inte är tjo och tjim, är man ensam. Det är det celibattyngda singellivets hårda faktum. Herregud, snart två och ett halvt år.
"Vänta till sen, det kommer igen, hjärtat har stannat, men jag lever än!"
Träning är bästa medicinen. Jag sitter i ett stilla endorfinrus* just nu, och tänker på att jag gjort en hel del bra saker den sista tiden. Fler och fler bra saker. Man måste veta vad man vill. Det gör jag inte riktigt alltid.
Jag ville att vi skulle gå ut och festa, alla kollegorna, så jag gjorde ett utskick och kampanjade i korridorerna och igår var vi faktiskt arton stycken, som slog oss ner på "Volym" vid Möllan. Det var trevligt. Jag gillar "Volym".
Pausbild
Bildtext: Jag tänkte infoga en liten pausbild som jag råkade hitta på datorn. Det är vår gamla anslagstavla som vi hade på studentkorridoren. På bilden syns resultatet av min och Mickes kampanj "Bitter? Nej, besviken!", som vi körde för oss själva på korridoren. Micke hade kommit på sin dåvarande flickvän fikandes med någon annan, trots att hon inte ens borde befunnit sig på detta halvklotet enligt vad hon sagt till honom. Micke blev besviken och hon blev tillsammans med sin fikadejt istället. Så tragiskt att det är vackert! : )
Jag hade just fått klart för mig att min dåvarande flickvän inte skulle komma hem efter ett år i London (vilket jag i och för sig känt på mig redan innan). "Vi ska inte bli bittra! Men vi kan nog unna oss att vara lite besvikna.", var ungefär vårt resonemang. Så vi skrev på anslagstavlan och jag rakade av mig håret, som symbol för en nystart. Fantastiskt fånigt! : )
Så fortsätter vi...
Jag blev väldigt trött redan vid 22-tiden dessvärre. Fredagströttheten slog till med besked. Kämpade på till klockan var strax innan ett, men sen kunde jag inte vara social längre. Gick ner mot Gustav Adolfs Torg, blev less när jag tänkte på bussen, och fortsatte istället att gå hela vägen till Limhamn.
Ibland gör jag så. Experimenterar med mig själv. Tricket är att gå in och ur sig själv med jämna mellanrum. Man kan inte vara i sig själv just när utför allt det jobbiga, för där finns ju trötthet, smärta och känslor. När man nått ett delmål måste man däremot in i sig själv igen, för att kunna ta emot belöningen i form av bra känslor. Bra känslor ger ny energi. Sen ut igen och peppa sig själv utifrån, tills nästa delmål är nått.
Utifrån: "Några steg till, Lennerup! Några steg till!"
Inifrån: "Skönt! Bra gjort av mig! Gött!"
Jag kostar på mig sånt, bara för att det är fascinerande, men man ska nog bara använda sig av den tekniken om det verkligen är kris; Om man av någon anledning blivit luftlandsatt mitt ute i ett kargt vinterlandskap, och måste ta sig tillbaka till Umeå, eller kanske Luleå (i Norrland är överlevnadstekniker vardagsmat, inbillar jag mig). Typ. Jag har aldrig hört någon lära ut tekniken, för att man ska kunna ta sig hem från krogen sent en natt. Det hade nog varit frågan om betydligt mindre forskningsanslag om det varit utgångpunkten.
Några saker som jag vill:
- Ha roligt, utan att behöva vara en pajas
- Säga bra och fina saker till andra hundra gånger oftare
- Bli bättre på det mesta
- Anses som bra pojkvänsmaterial
Med risk för att det är pretentiöst - det finns en del att göra framöver.
"Jag har tänkt på vad jag gör idag, men nu känns det bra."
* En trevlig signalsubstans som utsöndras bland annat vid träning, men även vid beröring.
Kanske beror det på att jag har några mindre trevliga läkarbesök framför mig. Klängigheten alltså. Och ovissheten. När det är tjo och tjim, är man bland andra. Då är man inte tråkig. När det inte är tjo och tjim, är man ensam. Det är det celibattyngda singellivets hårda faktum. Herregud, snart två och ett halvt år.
"Vänta till sen, det kommer igen, hjärtat har stannat, men jag lever än!"
Träning är bästa medicinen. Jag sitter i ett stilla endorfinrus* just nu, och tänker på att jag gjort en hel del bra saker den sista tiden. Fler och fler bra saker. Man måste veta vad man vill. Det gör jag inte riktigt alltid.
Jag ville att vi skulle gå ut och festa, alla kollegorna, så jag gjorde ett utskick och kampanjade i korridorerna och igår var vi faktiskt arton stycken, som slog oss ner på "Volym" vid Möllan. Det var trevligt. Jag gillar "Volym".
Pausbild
Bildtext: Jag tänkte infoga en liten pausbild som jag råkade hitta på datorn. Det är vår gamla anslagstavla som vi hade på studentkorridoren. På bilden syns resultatet av min och Mickes kampanj "Bitter? Nej, besviken!", som vi körde för oss själva på korridoren. Micke hade kommit på sin dåvarande flickvän fikandes med någon annan, trots att hon inte ens borde befunnit sig på detta halvklotet enligt vad hon sagt till honom. Micke blev besviken och hon blev tillsammans med sin fikadejt istället. Så tragiskt att det är vackert! : )
Jag hade just fått klart för mig att min dåvarande flickvän inte skulle komma hem efter ett år i London (vilket jag i och för sig känt på mig redan innan). "Vi ska inte bli bittra! Men vi kan nog unna oss att vara lite besvikna.", var ungefär vårt resonemang. Så vi skrev på anslagstavlan och jag rakade av mig håret, som symbol för en nystart. Fantastiskt fånigt! : )
Så fortsätter vi...
Jag blev väldigt trött redan vid 22-tiden dessvärre. Fredagströttheten slog till med besked. Kämpade på till klockan var strax innan ett, men sen kunde jag inte vara social längre. Gick ner mot Gustav Adolfs Torg, blev less när jag tänkte på bussen, och fortsatte istället att gå hela vägen till Limhamn.
Ibland gör jag så. Experimenterar med mig själv. Tricket är att gå in och ur sig själv med jämna mellanrum. Man kan inte vara i sig själv just när utför allt det jobbiga, för där finns ju trötthet, smärta och känslor. När man nått ett delmål måste man däremot in i sig själv igen, för att kunna ta emot belöningen i form av bra känslor. Bra känslor ger ny energi. Sen ut igen och peppa sig själv utifrån, tills nästa delmål är nått.
Utifrån: "Några steg till, Lennerup! Några steg till!"
Inifrån: "Skönt! Bra gjort av mig! Gött!"
Jag kostar på mig sånt, bara för att det är fascinerande, men man ska nog bara använda sig av den tekniken om det verkligen är kris; Om man av någon anledning blivit luftlandsatt mitt ute i ett kargt vinterlandskap, och måste ta sig tillbaka till Umeå, eller kanske Luleå (i Norrland är överlevnadstekniker vardagsmat, inbillar jag mig). Typ. Jag har aldrig hört någon lära ut tekniken, för att man ska kunna ta sig hem från krogen sent en natt. Det hade nog varit frågan om betydligt mindre forskningsanslag om det varit utgångpunkten.
Några saker som jag vill:
- Ha roligt, utan att behöva vara en pajas
- Säga bra och fina saker till andra hundra gånger oftare
- Bli bättre på det mesta
- Anses som bra pojkvänsmaterial
Med risk för att det är pretentiöst - det finns en del att göra framöver.
"Jag har tänkt på vad jag gör idag, men nu känns det bra."
* En trevlig signalsubstans som utsöndras bland annat vid träning, men även vid beröring.
söndag, september 24, 2006
For real
I lördags drog jag runt på stan med Marie. Frid jobbade. Malmö ser helt annorlunda ut, när man går runt med någon annan. Annars ser man alltid bara samma saker. Det får mig att undra, hur mycket av allt jag gör, som bara är invanda mönster egentligen. Det mesta troligtvis.
"Shit, den där mannen i den gula hatten har jag inte sett innan! Och se, han har en liten apa på axeln!"
Stan är full av jämna par nuförtiden. Två och två, överallt. Våren kan minst sagt ta sig i röven, när det gäller att titulera sig som den mest romantiska årstiden. Tacka vet jag höstkänslor. Höst är mycket mer på riktigt. Våren är bara en ljus illusion. Det är kanske det som de flesta gillar med våren i och för sig. Men det är inte på riktigt.
De har fantastiskt kaffe på Kafferosteriet på Kalendegatan förresten. Och dyra mackor.
På kvällen fick jag vara med om Frids generalrepetition inför födelsedagsmiddagen för hans kollegor. Blir maten likadan, lär ingen kräkas. Det var väldigt gott.
Jag gick hem redan vid halv tolv, men istället för sömn blev det en promenad längs Ribban, in till stan och hem igen. Jag tror jag var hemma vid halv två. Jag kunde helt enkelt inte somna - eller sluta gå.
Ikväll var jag och såg "Farväl Falkenberg" på bio. Jag borde nog inte gått och sett den själv. Det satt liksom en konstig klump i bröstet efteråt. Eller SKA man kanske se den för sig själv? Man behöver nog vara lite utsatt och svag när man gör det. Den sätter igång en massa grubblande, i alla fall i mig (åh, så svårt det brukar vara då).
"De är förrädiska. Minnen..."
Det finns några saker jag gillar med den här gamla bilden.
1. Den är tagen på min gamla studentkorridor. Jag är typ 24 år.
2. Den visar på något sätt precis så som jag oftast kände mig då - introvert. "Stör ej!"-skylten hänger kanske inte på två meters avstånd nuförtiden i alla fall.
3. Mina smala handleder. De ser lika spröda ut som salta pinnar.
4. Att det är jul.
5. Att jag inte har den blekaste aning om någonting, men trodde mig ha det. Nu tror jag mig åtminstone inte ha det.
Sensmoral: Ingen.
Avslutar med en logg över ett fullständigt horribelt resonemang, från mig och Frid.
skype_nojor.txt
"Shit, den där mannen i den gula hatten har jag inte sett innan! Och se, han har en liten apa på axeln!"
Stan är full av jämna par nuförtiden. Två och två, överallt. Våren kan minst sagt ta sig i röven, när det gäller att titulera sig som den mest romantiska årstiden. Tacka vet jag höstkänslor. Höst är mycket mer på riktigt. Våren är bara en ljus illusion. Det är kanske det som de flesta gillar med våren i och för sig. Men det är inte på riktigt.
De har fantastiskt kaffe på Kafferosteriet på Kalendegatan förresten. Och dyra mackor.
På kvällen fick jag vara med om Frids generalrepetition inför födelsedagsmiddagen för hans kollegor. Blir maten likadan, lär ingen kräkas. Det var väldigt gott.
Jag gick hem redan vid halv tolv, men istället för sömn blev det en promenad längs Ribban, in till stan och hem igen. Jag tror jag var hemma vid halv två. Jag kunde helt enkelt inte somna - eller sluta gå.
Ikväll var jag och såg "Farväl Falkenberg" på bio. Jag borde nog inte gått och sett den själv. Det satt liksom en konstig klump i bröstet efteråt. Eller SKA man kanske se den för sig själv? Man behöver nog vara lite utsatt och svag när man gör det. Den sätter igång en massa grubblande, i alla fall i mig (åh, så svårt det brukar vara då).
"De är förrädiska. Minnen..."
Det finns några saker jag gillar med den här gamla bilden.
1. Den är tagen på min gamla studentkorridor. Jag är typ 24 år.
2. Den visar på något sätt precis så som jag oftast kände mig då - introvert. "Stör ej!"-skylten hänger kanske inte på två meters avstånd nuförtiden i alla fall.
3. Mina smala handleder. De ser lika spröda ut som salta pinnar.
4. Att det är jul.
5. Att jag inte har den blekaste aning om någonting, men trodde mig ha det. Nu tror jag mig åtminstone inte ha det.
Sensmoral: Ingen.
Avslutar med en logg över ett fullständigt horribelt resonemang, från mig och Frid.
skype_nojor.txt
tisdag, september 19, 2006
En blå soffliggare
Det börjar verkligen bli höst. Kastanjernas tid är här. Jag kan inte låta bli att plocka upp en varje gång jag är ute och går, och sen har jag aldrig hjärta nog att kasta bort den på hela vägen. Det brukar samlas en hel hög i mitt fönster tillsist. Det är faktiskt en ganska häftig känsla att hålla i nåt, bara för att man helt enkelt inte kan låta bli.
Idag har jag ätit en gigantisk, formpressad köttpuck till lunch. Vi var ett gäng som åkte hela vägen från Lund till Bulltofta Kött. Ja, hamburgarna var precis så groteska som alla sagt. De kan det där med kött på Bulltofta Kött.
"Vafalls! Kvarnen står ju och maler luft, Jönsson! I med fler grisar och kossor! Herregud, i med fler!"
Jag har hunnit fylla år och firade på "Restaurang Gamla Gatan" i Limhamn, tillsammans med mina närmast sörjande - Frid och Marie. Vi började med champagne. Sedan blev det gambas i lerkrus och till detta tjeckisk öl. Därefter lavastensgrillade oxfilémedaljonger med smörslungade champinjonhattar, rödvinssky och råstekt potatis. Rödvin till förstås. Vi avslutade med kaffe. Sen gick vi upp till Frid och Marie och hällde i oss två flaskor champagne till och blev odrägliga. Men det var en riktigt bra kväll.
Det var inte så konstigt att jag tänkte ta det lugnt i helgen, med tanke på att det blev ganska hårt på min födelsedag. Jag skulle bara ta en espresso med Jocke på Möllan i lördags, men kom hem först när vallokalerna öppnade. Jag passade på att rösta innan jag gick och lade mig.
För att vara en sån soffliggare, tycker jag det är väldigt viktigt att rösta.
Idag har jag ätit en gigantisk, formpressad köttpuck till lunch. Vi var ett gäng som åkte hela vägen från Lund till Bulltofta Kött. Ja, hamburgarna var precis så groteska som alla sagt. De kan det där med kött på Bulltofta Kött.
"Vafalls! Kvarnen står ju och maler luft, Jönsson! I med fler grisar och kossor! Herregud, i med fler!"
Jag har hunnit fylla år och firade på "Restaurang Gamla Gatan" i Limhamn, tillsammans med mina närmast sörjande - Frid och Marie. Vi började med champagne. Sedan blev det gambas i lerkrus och till detta tjeckisk öl. Därefter lavastensgrillade oxfilémedaljonger med smörslungade champinjonhattar, rödvinssky och råstekt potatis. Rödvin till förstås. Vi avslutade med kaffe. Sen gick vi upp till Frid och Marie och hällde i oss två flaskor champagne till och blev odrägliga. Men det var en riktigt bra kväll.
Det var inte så konstigt att jag tänkte ta det lugnt i helgen, med tanke på att det blev ganska hårt på min födelsedag. Jag skulle bara ta en espresso med Jocke på Möllan i lördags, men kom hem först när vallokalerna öppnade. Jag passade på att rösta innan jag gick och lade mig.
För att vara en sån soffliggare, tycker jag det är väldigt viktigt att rösta.
söndag, september 03, 2006
Jag måste tänka mig för
Är detta möjligtivs den bästa textsnutt som någonsin skrivits?
Nu har jag lust att ta ett kliv och
sätta nåt spår innan jag går
Kom med och gör en liten stund som ska
va kvar i hundra tusen år
Jag återupptäckte Jakob Hellman igår, och var på ett ställe som heter Inkonst. Jag vet inte om det är ett gott betyg för en klubb, om besökarna börjar spela "Sten, sax och påse" för att hålla sig vakna, men det var faktiskt ett ganska bra ställe.
Nåväl, slänger man i en Jocke, en Lena, en Kristina och en Johan blir det en ganska trevlig soppa. Hela soppan är kanske inte lika intresserad av fotboll, men just den sidan av soppan är å andra sidan lite mer intresserad av att festa natten lång, och nånstans på mitten möts alla och ger varandra lite nya intryck.
Jag blev bjuden på riktig Tequila igår och fick förklarat för mig att "det inte ska vara nåt jävla salt och sånt". Det smakade Whisky, så jag blev positivt överraskad. Jag kom även fram till att jag är usel på att spela "Hej Knekt!".
"Hej, jag är knäckt!"
Jag lyckades ringa upp Jocke i förmiddags, medan jag hade mobilen i fickan. Spelade in tre minuter och 16 sekunders promenad på hans mobilsvar.
Varför inte kasta in en msn-logg igen? Det är trevligt att arkivera helt vardagliga samtal.
msn_jocke_20060903.txt
Nu har jag lust att ta ett kliv och
sätta nåt spår innan jag går
Kom med och gör en liten stund som ska
va kvar i hundra tusen år
Jag återupptäckte Jakob Hellman igår, och var på ett ställe som heter Inkonst. Jag vet inte om det är ett gott betyg för en klubb, om besökarna börjar spela "Sten, sax och påse" för att hålla sig vakna, men det var faktiskt ett ganska bra ställe.
Nåväl, slänger man i en Jocke, en Lena, en Kristina och en Johan blir det en ganska trevlig soppa. Hela soppan är kanske inte lika intresserad av fotboll, men just den sidan av soppan är å andra sidan lite mer intresserad av att festa natten lång, och nånstans på mitten möts alla och ger varandra lite nya intryck.
Jag blev bjuden på riktig Tequila igår och fick förklarat för mig att "det inte ska vara nåt jävla salt och sånt". Det smakade Whisky, så jag blev positivt överraskad. Jag kom även fram till att jag är usel på att spela "Hej Knekt!".
"Hej, jag är knäckt!"
Jag lyckades ringa upp Jocke i förmiddags, medan jag hade mobilen i fickan. Spelade in tre minuter och 16 sekunders promenad på hans mobilsvar.
Varför inte kasta in en msn-logg igen? Det är trevligt att arkivera helt vardagliga samtal.
msn_jocke_20060903.txt
onsdag, augusti 30, 2006
En ensamvarg i fårakläder
Jag är trött. Det är en sån vecka på jobbet, då det inte riktigt finns tid att hinna med allt under normal arbetstid. Jag får i och för sig skylla mig själv som inte gjorde allt i helgen, men jag dras med en konstig rastlöshet i kroppen just nu, och har inte alls kunnat koncentrera mig, så nu sitter jag i sista stund och förbereder morgondagen.
Jag kände mig helt overklig när jag kom hem idag och frös som en hund. Kurade ihop mig i soffan en liten stund och önskade att det var fredag istället, så jag bara kunde legat kvar där. Men hur kul är det att ligga där egentligen? Där lär jag inte göra några avtryck. Jag gör så otroligt lite avtryck!
Jag fick en liten dosa som skulle pipa när min kyckling-tjohej-grej var klar på Espresso House härom dagen. Bara det att jag inte sett en sån dosa innan, är ganska skrämmande. Det kan ju knappast varit någon nymodighet direkt. Vad har jag gjort sen 1993?
Äh, jag är väldigt duktig nuförtiden. Jag är nästan social. Dessvärre ska Frid sitta i kalsongerna och spela X-box hela helgen, medan Marie åker till månen (eller om det var Göteborg), men jag kanske kan sno åt mig en soffa där i alla fall, och sedan ligga och läsa.
"Jag kanske borde vara tyst, jag kanske ställer till besvär
Men jag vill sitta här bredvid, det är det enda jag begär."
Återblick ett år tillbaka
Jag kände mig helt overklig när jag kom hem idag och frös som en hund. Kurade ihop mig i soffan en liten stund och önskade att det var fredag istället, så jag bara kunde legat kvar där. Men hur kul är det att ligga där egentligen? Där lär jag inte göra några avtryck. Jag gör så otroligt lite avtryck!
Jag fick en liten dosa som skulle pipa när min kyckling-tjohej-grej var klar på Espresso House härom dagen. Bara det att jag inte sett en sån dosa innan, är ganska skrämmande. Det kan ju knappast varit någon nymodighet direkt. Vad har jag gjort sen 1993?
Äh, jag är väldigt duktig nuförtiden. Jag är nästan social. Dessvärre ska Frid sitta i kalsongerna och spela X-box hela helgen, medan Marie åker till månen (eller om det var Göteborg), men jag kanske kan sno åt mig en soffa där i alla fall, och sedan ligga och läsa.
"Jag kanske borde vara tyst, jag kanske ställer till besvär
Men jag vill sitta här bredvid, det är det enda jag begär."
Återblick ett år tillbaka
onsdag, augusti 23, 2006
Men jag går inte isär
I lördags var det fest. Allt började med Tapas-liknande mat hos Frid och Marie under eftermiddagen. Det skålades i Champagne. Och sedan öl. Tjeckisk öl. Inte konstigt jag blev full och glad, och hörde Håkan Hellströms "Ramlar" i huvudet hela kvällen.
"Det är lååång väääg neeer!"
Musiken på Mölleplatsen var inte så mycket att hurra för denna gången. När "La Concorde" spelade, tvingades vi faktiskt fly Mölle 3-tältet, på grund av sångerskans väldigt gälla röst. Jag tror "101" var största behållningen, men de spelade bara Depeche Mode-covers, så det är väl nästan att betrakta som fusk.
Frid och Marie blev trötta först och gick hem, och Jocke tappade jag som vanligt bort, men jag klarade mig väldigt bra ändå denna gången, för jag hade uppbackning av QlikTech:are! Pålitligare släkte finns inte!
"Det var en gång en man, som bodde på andra sidan skogen. Han förstod inte, varför Gud som är så god, hade skapat Mölle 1, 2 och 3, när man kan sitta med sina vänner och mysa."
Vi bestämde oss för att ramla in på efterfest på Deep. Det kändes aldrig som en riktigt seriös plan, utan snarare som ett slags "chicken race", där var och en bara väntade på att någon annan skulle banga ur först. Det var antagligen jag som bangade.
Det kvittar att det inte blev något av det där med Deep, för trädkronorna i Slottsparken var så fina och upplysta med grönt ljus, och jag blev kär i Kristinas cykel och vägrade nästan släppa pakethållaren, och jag fick äta köttbullar, verkligen skyffla in massor av köttbullar, och precis som draken i Bamse, blev jag snäll. Eller trött i alla fall. Jag lyckades faktiskt hålla mig vaken, promenera mot Limhamn och konstigt nog hinna med en buss som bara stod och väntade nånstans på halva vägen, just när jag blivit så trött att jag ville ge upp.
I söndags tog jag det bara lugnt av förklarliga skäl och tittade på en DVD med Eddie Izzard uppe hos Frid och Marie. Av någon anledning säger jag med jämna mellanrum "Alcatraz" eller "Tightening the chains" lite tyst för mig själv, sedan dess.
"Det är lååång väääg neeer!"
Musiken på Mölleplatsen var inte så mycket att hurra för denna gången. När "La Concorde" spelade, tvingades vi faktiskt fly Mölle 3-tältet, på grund av sångerskans väldigt gälla röst. Jag tror "101" var största behållningen, men de spelade bara Depeche Mode-covers, så det är väl nästan att betrakta som fusk.
Frid och Marie blev trötta först och gick hem, och Jocke tappade jag som vanligt bort, men jag klarade mig väldigt bra ändå denna gången, för jag hade uppbackning av QlikTech:are! Pålitligare släkte finns inte!
"Det var en gång en man, som bodde på andra sidan skogen. Han förstod inte, varför Gud som är så god, hade skapat Mölle 1, 2 och 3, när man kan sitta med sina vänner och mysa."
Vi bestämde oss för att ramla in på efterfest på Deep. Det kändes aldrig som en riktigt seriös plan, utan snarare som ett slags "chicken race", där var och en bara väntade på att någon annan skulle banga ur först. Det var antagligen jag som bangade.
Det kvittar att det inte blev något av det där med Deep, för trädkronorna i Slottsparken var så fina och upplysta med grönt ljus, och jag blev kär i Kristinas cykel och vägrade nästan släppa pakethållaren, och jag fick äta köttbullar, verkligen skyffla in massor av köttbullar, och precis som draken i Bamse, blev jag snäll. Eller trött i alla fall. Jag lyckades faktiskt hålla mig vaken, promenera mot Limhamn och konstigt nog hinna med en buss som bara stod och väntade nånstans på halva vägen, just när jag blivit så trött att jag ville ge upp.
I söndags tog jag det bara lugnt av förklarliga skäl och tittade på en DVD med Eddie Izzard uppe hos Frid och Marie. Av någon anledning säger jag med jämna mellanrum "Alcatraz" eller "Tightening the chains" lite tyst för mig själv, sedan dess.
måndag, augusti 14, 2006
Bländad
När jag var liten, på den tiden då en lös tand fick det att prirra av spänning i magen, hade jag inte den blekaste aning om att jag en dag skulle hitta min granne sittandes utanför sin dörr, i sin egen avföring, och trycka maniskt på sin mobiltelefon. Psykos eller fylla, vad vet jag?Det är så mycket man inte vet i förväg. Det är lite som att gå en riktigt sen promenad och på hemväg över Sibbarp ha strålkastaren utanför kallbadhuset framför sig. Man ser verkligen inte ett skit vad som väntar. Det är först när man passerat den, som det blir tydligt. Då kan man känna sig lite dum, som inte såg allt lite tidigare.
I lördags var det regnigt och mysigt och jag satt och läste uppe hos Frid och Marie, i Maries morgontofflor, medan Frid grejade och Marie donade. Det är något speciellt att göra saker tillsammans men ändå var för sig, och till största delen vara tysta, bara småprata lite ibland, sätta på en kanna kaffe, titta ut och konstatera att det kommer regna hela dagen.
tisdag, augusti 08, 2006
Oj då!
Ah, nyvaken efter en god nattsömn och klockan är bara 00:55! Just det. Så kan det gå om man somnar på soffan direkt efter jobbet. Ska bli spännande att se vad som händer nu och hur jag ska lösa det här. Det blir nog inte helt lätt att somna om. Bra jobbat igen!
Tips till singlar för ett drägligare liv:
Jag avslöjar inte vilket (för ett är det) av dessa tips jag själv tagit till mig.
Tips till singlar för ett drägligare liv:
- Lägg en kudde på ryggen när du ska sova. Det är skönt och skapar ett lätt och rogivande tryck.
- Säg godmorgon till din golfbag, och skriv en lapp lite då och då.
Åh, du var så blå imorse när jag gick, och full av golfklubbor. - Köp två frukostbullar istället för en på söndag. Du kan ju träffa någon på vägen hem från bageriet (även om det är sannolikare att bli påkörd av ett fyllo). Tänk positivt!
- Skaffa en Makak.
Jag avslöjar inte vilket (för ett är det) av dessa tips jag själv tagit till mig.
lördag, augusti 05, 2006
Lever
Helgen har varit lugn - helt enligt plan. I lördags kväll började jag i och för sig bli riktigt less på mig själv och funderade på att försöka aktivera mig på något sätt, men det kändes fullständigt omöjligt att jag skulle kunna få med mig någon ut till västra hamnen för lite espresso och italiensk glass, så jag struntade i det och såg det som en utmaning att trycka undan de där tankarna långt ner i magen.
"Nämen, magknip igen Johan?! Vad håller du på med egentligen?"
Idag hade jag inte heller något planerat, så det var tur att Jocke sms:ade just efter att jag varit och tränat och frågade om jag ville bada. Han fick komma ner till Limhamn. På klassiskt Jocke-manér åkte han förstås för långt med bussen så jag fick gå och hämta honom ute på Ön. Han var i alla fall på rätt buss denna gången.
"Nästa Trelleborg. Trelleborg nästa. Resande som egentligen skulle till Lund, kan invänta nästa buss tillbaka igen på hållplats E."
Efter badet gick vi upp och hängde lite med Frid och Marie. Vi drack kaffe, åt roliga oliver som jag hade med mig och Frid och Jocke pratade om sånt jag inte förstår, typ datorspel och avancerade brädspel där man krigar med otäcka monster. Frid målar ett monster då och då (oftast i grön monsterfärg), visar det för mig, och sen ställer han undan det nånstans. Jag tror aldrig han spelar med dem. Men som Håkan Hellström sa i extramaterialet till Allsång på Skansen på SVT:s hemsida för några veckor sedan - "Det viktiga är drömmen".
Jag hängde kvar hos Frid och Marie hela kvällen. Frid spelade X-box 360 med trådlösa handkontroller och Marie lagade levergryta medan jag tittade på. Vi pratade lite allmänt om sånt som är konstigt. Det var lugnt och harmoniskt. Jag brukar visa min uppskattning genom att somna i en av deras soffor. Det är det finaste betyg man kan ge någon annan. Man somnar ju inte var som helst, menar jag. Bara där man får ro (om man inte är väldigt, väldigt trött efter att ha skrivit en 10-poängsuppsats på två nätter och råkar somna på en bänk inne på Ekonomihögskolan direkt efter inlämning).
Veckan har annars varit bra på jobbet. Jag försökte till och med vara lite drivande när det gäller att ordna "After Work", och lyckades få med mig några förlorade själar till sist. Jag hoppas det blir mer sånt under hösten. Man får nya perspektiv på varandra. Inte visste jag till exempel att en av mina kollegors största hobby, är att resa till Polen och köpa gamla fina positiv, som han sedan slår sönder med en yxa ute i trädgården. Det är förstås inte sant, men det är väl okej att önsketänka ibland?
"Nämen, magknip igen Johan?! Vad håller du på med egentligen?"
Idag hade jag inte heller något planerat, så det var tur att Jocke sms:ade just efter att jag varit och tränat och frågade om jag ville bada. Han fick komma ner till Limhamn. På klassiskt Jocke-manér åkte han förstås för långt med bussen så jag fick gå och hämta honom ute på Ön. Han var i alla fall på rätt buss denna gången.
"Nästa Trelleborg. Trelleborg nästa. Resande som egentligen skulle till Lund, kan invänta nästa buss tillbaka igen på hållplats E."
Efter badet gick vi upp och hängde lite med Frid och Marie. Vi drack kaffe, åt roliga oliver som jag hade med mig och Frid och Jocke pratade om sånt jag inte förstår, typ datorspel och avancerade brädspel där man krigar med otäcka monster. Frid målar ett monster då och då (oftast i grön monsterfärg), visar det för mig, och sen ställer han undan det nånstans. Jag tror aldrig han spelar med dem. Men som Håkan Hellström sa i extramaterialet till Allsång på Skansen på SVT:s hemsida för några veckor sedan - "Det viktiga är drömmen".
Jag hängde kvar hos Frid och Marie hela kvällen. Frid spelade X-box 360 med trådlösa handkontroller och Marie lagade levergryta medan jag tittade på. Vi pratade lite allmänt om sånt som är konstigt. Det var lugnt och harmoniskt. Jag brukar visa min uppskattning genom att somna i en av deras soffor. Det är det finaste betyg man kan ge någon annan. Man somnar ju inte var som helst, menar jag. Bara där man får ro (om man inte är väldigt, väldigt trött efter att ha skrivit en 10-poängsuppsats på två nätter och råkar somna på en bänk inne på Ekonomihögskolan direkt efter inlämning).
Veckan har annars varit bra på jobbet. Jag försökte till och med vara lite drivande när det gäller att ordna "After Work", och lyckades få med mig några förlorade själar till sist. Jag hoppas det blir mer sånt under hösten. Man får nya perspektiv på varandra. Inte visste jag till exempel att en av mina kollegors största hobby, är att resa till Polen och köpa gamla fina positiv, som han sedan slår sönder med en yxa ute i trädgården. Det är förstås inte sant, men det är väl okej att önsketänka ibland?
tisdag, augusti 01, 2006
Elektricitet i luften
Frid och Marie har kommit hem från sin lilla semester i Danmark, och jag rusade snabbt över för att få lite koll på läget. De har varit borta sen i fredags, så jag gav Marie en kram i dörren. Eller så tog jag en kanske. Det är en viss skillnad. Jag behövde väl något välbekant efter mina äventyr på egen hand. Jag har ju till och med ätit köttbullar med gräddsås på ett varmt skräpmatshak nere i stan, så jag har verkligen utforskat nya sidor hos mig själv.
Precis lagom till att jag kom upp till Frid och Marie, började det blixtra över sundet. Vi stod mest och tittade ut genom fönstren och undrade om den stora lyftkranen nere vid Strandhotellet låg risigt till. En välplacerad blixt och kvällen skulle kunna bjuda på århundradets ljusshow. Den klarade sig i alla fall medan jag var där. Till viss besvikelse måste jag erkänna.
Sen började det verkligen åska på allvar. Just när himlen bestämde sig för att vräka ner allt regn som den hållt inne med hela sommaren, bestämde jag mig för att springa hem. Till viss del för att jag kom på att jag hade ett fönster öppet, men även för att jag inte kunde låta bli att undra:
1. Hur blöt jag skulle bli.
2. Hur rädd jag skulle vara.
3. Hur det skulle kännas i största allmänhet.
Det gick faktiskt fortfarande att hitta ställen där jag var någorlunda torr, när jag väl kom innanför dörren. Jag firade med knäckebröd i vardagsrumsfönstret. Jag längtade väl efter något riktigt jävla torrt antar jag.
Precis lagom till att jag kom upp till Frid och Marie, började det blixtra över sundet. Vi stod mest och tittade ut genom fönstren och undrade om den stora lyftkranen nere vid Strandhotellet låg risigt till. En välplacerad blixt och kvällen skulle kunna bjuda på århundradets ljusshow. Den klarade sig i alla fall medan jag var där. Till viss besvikelse måste jag erkänna.
Sen började det verkligen åska på allvar. Just när himlen bestämde sig för att vräka ner allt regn som den hållt inne med hela sommaren, bestämde jag mig för att springa hem. Till viss del för att jag kom på att jag hade ett fönster öppet, men även för att jag inte kunde låta bli att undra:
1. Hur blöt jag skulle bli.
2. Hur rädd jag skulle vara.
3. Hur det skulle kännas i största allmänhet.
Det gick faktiskt fortfarande att hitta ställen där jag var någorlunda torr, när jag väl kom innanför dörren. Jag firade med knäckebröd i vardagsrumsfönstret. Jag längtade väl efter något riktigt jävla torrt antar jag.
söndag, juli 30, 2006
På en blå boll nånstans i utkanten av Vintergatan
Semestern är över och det har jobbats igen. Jobbats lite lagom mycket får jag nog säga, för jag tycker mest det varit en massa mys. Jag har bland annat ägnat tid åt att kasta en liten, blå boll genom vår korridor, och Jocke har ägnat tid åt att försöka fånga den - ibland med handen, ibland med ansiktet. Det är inte alls dumt att varva mental stimulans i form av QlikView Server 7.51, med Anna Ternheim-stunder så det riktigt skär i hjärtat. "Shoreline" är nog det mest produktivitetssänkande man kan spela.
"Åh, sänk min produktivitet, snälla!"
Det har varit någon slags Carpe Diem-atmosfär, och det har varit riktigt skönt. Jag brukar annars vara bäst på att försöka fånga morgondagen, men det ligger ju lite i sakens natur att den är ganska svårfångad, eftersom den alltid finns ganska precis en dag bort. Smäll till mig i huvudet och påminn mig om denna veckan lite då och då om jag verkar alltför allvarlig.
"Kom igen Johan, det svänger ju!
Var nöjd med livet som vi alla lever här..."
Igår var vi på Vogon och det var varmt. Bussresan till förfesten var också varm och själva förfesten var inte sämre. Det var först när jag gick genom stan mot Gustaf Adolfs torg mitt i natten som det var lite svalare. Men samtidigt varmare, men på ett lite annorlunda sätt.
Det var i alla fall skönt att duscha av sig när jag kom hem, och sedan direkt hoppa ner i sängen. Sängen snurrade i högervarv och jag undrade lite stilla för mig själv om den skulle snurrat åt andra hållet om jag druckit en öl till under kvällen, men jag orkade inte riktigt följa upp den teorin, utan somnade.
Helgens låt har annars varit "Even if you know me" med Eskobar. Kolla videon vet ja!
"Åh, sänk min produktivitet, snälla!"
Det har varit någon slags Carpe Diem-atmosfär, och det har varit riktigt skönt. Jag brukar annars vara bäst på att försöka fånga morgondagen, men det ligger ju lite i sakens natur att den är ganska svårfångad, eftersom den alltid finns ganska precis en dag bort. Smäll till mig i huvudet och påminn mig om denna veckan lite då och då om jag verkar alltför allvarlig.
"Kom igen Johan, det svänger ju!
Var nöjd med livet som vi alla lever här..."
Igår var vi på Vogon och det var varmt. Bussresan till förfesten var också varm och själva förfesten var inte sämre. Det var först när jag gick genom stan mot Gustaf Adolfs torg mitt i natten som det var lite svalare. Men samtidigt varmare, men på ett lite annorlunda sätt.
Det var i alla fall skönt att duscha av sig när jag kom hem, och sedan direkt hoppa ner i sängen. Sängen snurrade i högervarv och jag undrade lite stilla för mig själv om den skulle snurrat åt andra hållet om jag druckit en öl till under kvällen, men jag orkade inte riktigt följa upp den teorin, utan somnade.
Helgens låt har annars varit "Even if you know me" med Eskobar. Kolla videon vet ja!
måndag, juli 17, 2006
Inget för berömmelsen
Avkoppling eller avstängning? Nu har jag funnit mig tillrätta i semestern. Promenad längs Ribban, fika vid Bo01 och sen solnedgång från Turning Torso och sedan rosévin vid Möllan, var nog det som fick det att hända. Sen dess är det riktig semester. Att dyka från badbryggan i småbåtshamnen är lycka. Och svalkande.
Jag ordnade en picknick till Frid och Maries ära, och för att fira att deras semester börjat. Ska man dricka champagne, så varför inte vid kanalen bakom slottet?
Annars är det mest sol och bad just nu.
Sol och bad
Gör Johan glad
(Men mest bad)
I vanlig ordning somnar jag alltid skönast i Frid och Maries soffor.
Jag ordnade en picknick till Frid och Maries ära, och för att fira att deras semester börjat. Ska man dricka champagne, så varför inte vid kanalen bakom slottet?
Annars är det mest sol och bad just nu.
Sol och bad
Gör Johan glad
(Men mest bad)
I vanlig ordning somnar jag alltid skönast i Frid och Maries soffor.
torsdag, juli 13, 2006
Jag hade i alla fall tur med vädret
Om vi säger såhär. Gaaah! Det är inte lätt att slappna av. Igår försökte jag i alla fall ligga och sola lite på en brygga här nedanför. Ganska olikt mig. Jag vill helst spela strandtennis, kasta frisbee, spela volleyboll eller dra runt på en hoppstylta. Att ligga stilla i solen är inte skönt. Vem kan njuta av att ligga helt platt på marken och riktigt känna alla cellförändringar. Igår var jag så illa tvungen att ligga stilla, för det är ganska tröttsamt att kasta frisbee, när man själv ska försöka fånga den också. Dessutom ser det löjligt ut.
På något sätt vill jag tillbaka till Depeche Mode-konserten. Jag inser att det blir mycket svårt. Jag är nämligen inte helt korkad.
Nåväl, jag börjar nog komma in i semesterlunket i alla fall. Det ser hoppfullt ut.
Even the stars look brighter tonight
Nothing's impossible
If you believe in love at first sight
Nothing's impossible
På något sätt vill jag tillbaka till Depeche Mode-konserten. Jag inser att det blir mycket svårt. Jag är nämligen inte helt korkad.
Nåväl, jag börjar nog komma in i semesterlunket i alla fall. Det ser hoppfullt ut.
Even the stars look brighter tonight
Nothing's impossible
If you believe in love at first sight
Nothing's impossible
söndag, juni 25, 2006
Och jag svarar: Det är sommar. Det är sommar, det är sommar vi har nu.
Så har midsommar passerat. Plötsligt är det stilltje. Skönt.
Dagen innan midsommarafton firade vi traditionsenligt midsommar med QlikTech. Det är så kul med ett företag som gör en hel del aktiviteter tillsammans. Klassresekänsla och att sitta längst bak i bussen är aldrig fel. Det är definitivt sammansvetsande.
Denna gången åkte vi till Bakken utanför Köpenhamn. Vi hade med oss massor av sill, potatis, köttbullar, lax och allt annat som hör till. Jag tror vi slängde mer än hälften. Det lämnades plats för öl och snaps antar jag.
"Ingen som är mer hungrig (på denna sidan jordklotet)? Okej, då kastar vi allt i sopsäcken här."
Jag blev väldigt förtjust i bergodalbanan Ulven. Enbart skön känsla rakt igenom. Tio gånger åkte jag den, och bytte vagn varje gång för att försöka komma på var i tåget man bör sitta, för att få det där optimala pirret i magen. Optimalt pirr i magen är skitsvårt att hitta annars, men inte när man sitter längst bak i Ulven.
En bra dag, inte minst för att mitt lag vann i brännboll.
Midsommar firades uppe i norra Skåne, ute i skogen hos Frids föräldrar. Osby känns knappast så exotiskt för mig, med tanke på att jag växt upp där, men är det bra till något så är det till att fira midsommar.
Frid och Marie hade dukat så blommigt att det var svårt att veta var man skulle fästa blicken. Det var nästan så man hade behövt ha ögonproppar.
Nåväl, det var Frid och Marie, Frid-kusin Fredrik med flickvän Karin, Benster med flickvän Frida-Kristina och jag och mig själv, som firade tillsammans. Det kunde faktiskt inte blivit ett bättre sällskap.
Som den rastlösa generation vi tillhör, åt vi oss snabbt igenom sillen och potatisen. Sen satt vi där mätta och tittade lite förvirrat på varandra, utan att ha hunnit med mer än en enda snaps. Det var först då vi insåg att vi gjort fel och att våra föräldrar gör det där så mycket bättre. De kan konsten att äta sakta, ta en snaps för vaje tugga och att sjunga snapsvisor. Vi kom bara på en enda snapsvisa, men ingen kom riktigt ihåg texten.
"Hmm, hmm...öh, hmm...så dör du nöjdare. Skål!"
Sen började Frid längta till frukosten dagen efter. Han kan verkligen konsten att leva i nuet. Själv började jag längta smått till grillandet, som vi planerat till senare på kvällen. För att få tiden att gå lite snabbare, letades ett krocketspel fram och en ganska märklig terrängbana byggdes. Jag tänker inte redogöra för spelets alla vändningar, och nöjer mig istället med att nämna att jag vann.
Sen gick det av bara farten och jag och Fredrik var ganska övertygade om att festen hamnat i någon slags tidslucka, för plötsligt var klockan nio och det borde rimligtvis vara dags att grilla. Frid, som legat och vilat en bra stund på grund av sin huvudvärk, kvicknade till när brandvarnaren gick igång. När röken skingrat sig låg det ett högt berg av grillat kött och dallrade på en stor tallrik. Jag undrar hur många plågsamma djurtransporter det gått åt bara för vår lilla midsommarfest, men jag hoppas inte det är alltför många. Åt upp allt gjorde vi i vilket fall som helst inte.
"Mer kött någon? Ingen? Frid du får plats med lite till om du sätter fingrarna i halsen."
Natten avslutades framför en film på tvn. Jag somnade så skönt i mitt soffhörn.
Dagen innan midsommarafton firade vi traditionsenligt midsommar med QlikTech. Det är så kul med ett företag som gör en hel del aktiviteter tillsammans. Klassresekänsla och att sitta längst bak i bussen är aldrig fel. Det är definitivt sammansvetsande.
Denna gången åkte vi till Bakken utanför Köpenhamn. Vi hade med oss massor av sill, potatis, köttbullar, lax och allt annat som hör till. Jag tror vi slängde mer än hälften. Det lämnades plats för öl och snaps antar jag.
"Ingen som är mer hungrig (på denna sidan jordklotet)? Okej, då kastar vi allt i sopsäcken här."
Jag blev väldigt förtjust i bergodalbanan Ulven. Enbart skön känsla rakt igenom. Tio gånger åkte jag den, och bytte vagn varje gång för att försöka komma på var i tåget man bör sitta, för att få det där optimala pirret i magen. Optimalt pirr i magen är skitsvårt att hitta annars, men inte när man sitter längst bak i Ulven.
En bra dag, inte minst för att mitt lag vann i brännboll.
Midsommar firades uppe i norra Skåne, ute i skogen hos Frids föräldrar. Osby känns knappast så exotiskt för mig, med tanke på att jag växt upp där, men är det bra till något så är det till att fira midsommar.
Frid och Marie hade dukat så blommigt att det var svårt att veta var man skulle fästa blicken. Det var nästan så man hade behövt ha ögonproppar.
Nåväl, det var Frid och Marie, Frid-kusin Fredrik med flickvän Karin, Benster med flickvän Frida-Kristina och jag och mig själv, som firade tillsammans. Det kunde faktiskt inte blivit ett bättre sällskap.
Som den rastlösa generation vi tillhör, åt vi oss snabbt igenom sillen och potatisen. Sen satt vi där mätta och tittade lite förvirrat på varandra, utan att ha hunnit med mer än en enda snaps. Det var först då vi insåg att vi gjort fel och att våra föräldrar gör det där så mycket bättre. De kan konsten att äta sakta, ta en snaps för vaje tugga och att sjunga snapsvisor. Vi kom bara på en enda snapsvisa, men ingen kom riktigt ihåg texten.
"Hmm, hmm...öh, hmm...så dör du nöjdare. Skål!"
Sen började Frid längta till frukosten dagen efter. Han kan verkligen konsten att leva i nuet. Själv började jag längta smått till grillandet, som vi planerat till senare på kvällen. För att få tiden att gå lite snabbare, letades ett krocketspel fram och en ganska märklig terrängbana byggdes. Jag tänker inte redogöra för spelets alla vändningar, och nöjer mig istället med att nämna att jag vann.
Sen gick det av bara farten och jag och Fredrik var ganska övertygade om att festen hamnat i någon slags tidslucka, för plötsligt var klockan nio och det borde rimligtvis vara dags att grilla. Frid, som legat och vilat en bra stund på grund av sin huvudvärk, kvicknade till när brandvarnaren gick igång. När röken skingrat sig låg det ett högt berg av grillat kött och dallrade på en stor tallrik. Jag undrar hur många plågsamma djurtransporter det gått åt bara för vår lilla midsommarfest, men jag hoppas inte det är alltför många. Åt upp allt gjorde vi i vilket fall som helst inte.
"Mer kött någon? Ingen? Frid du får plats med lite till om du sätter fingrarna i halsen."
Natten avslutades framför en film på tvn. Jag somnade så skönt i mitt soffhörn.
söndag, juni 04, 2006
We are the only ones right now that are celebrating
Förra fredagen skålade vi in helgen i champagne. Jag och Frid hade suttit och häckat i varsin soffa under dagen, lediga som vi var, men såfort Marie kom hem efter jobbet, korkade jag upp min sparade champagne. Vi skålade utan någon som helst speciell anledning. Vi ville bara fira. Att vi lever kanske.
Jag firar saker alldeles för sällan, det har jag insett såhär efteråt. Jag måste köpa hem en ny champagne att lägga på kylning, för jag vill helst fira något snart igen, men veckan som gått har jag mest känt mig illa till mods.
Min kusins flickvän har inte lång tid kvar. Inte för att jag har någon extremt nära kontakt med dem, men jag verkar ifrågasätta hela tillvaron efter att jag fick höra det. Var det detta som skulle utlösa 30-årskrisen kanske? Förvirrad, fundersam och trött. En irriterande hosta har hållit mig vaken dessutom. Det blev bara ett par timmars sömn per natt.
Igår var det i alla fall äntligen flyttdags för Frid och Marie. Jag som gillar fysiska utmaningar fick göra lite nytta och samtidigt trötta ut mig fysiskt. Låda efter låda, märkta med "Snorklar" skulle bäras. "Snorklar, sommaren 2001", "Snorklar, sommaren 2002", "Snorklar, sommaren 2003", osv. Om detta (som vanligt) inte var en kryddning av verkligheten, skulle man lätt kunnat tro att Marie var dykfantast. Jag somnade riktigt gott efter allt bärande.
Idag har jag, min syster och mina föräldrar dragit runt på Österlen och tittat på havet. Sjön suger verkligen inte. Det var fint.
Imorgon ska jag jobba igen. Jag älskar mitt jobb.
As our ashes turn to dust
We shine like stars
Jag firar saker alldeles för sällan, det har jag insett såhär efteråt. Jag måste köpa hem en ny champagne att lägga på kylning, för jag vill helst fira något snart igen, men veckan som gått har jag mest känt mig illa till mods.
Min kusins flickvän har inte lång tid kvar. Inte för att jag har någon extremt nära kontakt med dem, men jag verkar ifrågasätta hela tillvaron efter att jag fick höra det. Var det detta som skulle utlösa 30-årskrisen kanske? Förvirrad, fundersam och trött. En irriterande hosta har hållit mig vaken dessutom. Det blev bara ett par timmars sömn per natt.
Igår var det i alla fall äntligen flyttdags för Frid och Marie. Jag som gillar fysiska utmaningar fick göra lite nytta och samtidigt trötta ut mig fysiskt. Låda efter låda, märkta med "Snorklar" skulle bäras. "Snorklar, sommaren 2001", "Snorklar, sommaren 2002", "Snorklar, sommaren 2003", osv. Om detta (som vanligt) inte var en kryddning av verkligheten, skulle man lätt kunnat tro att Marie var dykfantast. Jag somnade riktigt gott efter allt bärande.
Idag har jag, min syster och mina föräldrar dragit runt på Österlen och tittat på havet. Sjön suger verkligen inte. Det var fint.
Imorgon ska jag jobba igen. Jag älskar mitt jobb.
As our ashes turn to dust
We shine like stars
lördag, maj 20, 2006
Som att dra ett snötäcke över huvudet
Glärg! Glärg! Och ett huvuddunk i väggen. Jag ÄR verkligen dum i huvudet.
Nåväl, har varit en vecka på Island utan att hinna ser mer av Island än ett hotell dagtid och Reykjavik nattetid. Konferens i sex dagar. En stor bild på en myra visades bland annat. Det är så vi ska vara. Som små maskiner.
Isländska kvinnor är galna för övrigt. Att bli fysiskt antastad när man går ut, är inte något svenska killar är vana vid. Inte ens våra tuffa säljare, visste hur man ska reagera på sånt. De såg livrädda ut.
Det ska bli trevligt när Universal Poplab släpper sin nya skiva förresten. "I could say I'm sorry", är synthpop på högsta nivå. Riktigt radiomässig.
There's an accident just waiting to happen
It's like my own heart has got a brand new captain
Letting go of all the things I know
With both eyes closed to the unknown
There's a big black hole just waiting to open
One out of three hearts has to be broken
Letting go of all the things I know
With both eyes closed to the unknown
I could say I'm sorry but I'm not...
Nåväl, har varit en vecka på Island utan att hinna ser mer av Island än ett hotell dagtid och Reykjavik nattetid. Konferens i sex dagar. En stor bild på en myra visades bland annat. Det är så vi ska vara. Som små maskiner.
Isländska kvinnor är galna för övrigt. Att bli fysiskt antastad när man går ut, är inte något svenska killar är vana vid. Inte ens våra tuffa säljare, visste hur man ska reagera på sånt. De såg livrädda ut.
Det ska bli trevligt när Universal Poplab släpper sin nya skiva förresten. "I could say I'm sorry", är synthpop på högsta nivå. Riktigt radiomässig.
There's an accident just waiting to happen
It's like my own heart has got a brand new captain
Letting go of all the things I know
With both eyes closed to the unknown
There's a big black hole just waiting to open
One out of three hearts has to be broken
Letting go of all the things I know
With both eyes closed to the unknown
I could say I'm sorry but I'm not...
onsdag, april 19, 2006
Meningslös
Jag tycker väldigt mycket om enstaka meningar. En enda kan verkligen räcka, för att berätta en hel historia, eller åtminstone måla upp en hel historia i mitt huvud. Jag tänkte publicera en sån mening här. Den är över 15 år gammal nu, men jag är forfarande lika stolt över att ha kommit på den.
"Klappret av kastanjetter hördes inte lika tydligt längre."
"Klappret av kastanjetter hördes inte lika tydligt längre."
fredag, mars 31, 2006
God fortsättning!
Härligt! Nytt år, nya drömmar! Jag firade Chandramana Ugadi* med Frid igår. Vi lagade två indiska rätter, så starka att de var på gränsen att självantända. Det var riktigt gott, men det fick förstås konsekvenser idag.
"Starkt in, starkt ut."
För övrigt dras jag med en irriterande förkylning. Det är EN irriterande förkylning för mycket för min smak.
*Chandramana Ugadi is the New Year of the Telugu People of Northern India.
"Starkt in, starkt ut."
För övrigt dras jag med en irriterande förkylning. Det är EN irriterande förkylning för mycket för min smak.
*Chandramana Ugadi is the New Year of the Telugu People of Northern India.
söndag, mars 26, 2006
Von oben
I torsdags var det mingel i Turning Torso med kollegorna. En solnedgång från 49:e våningen, fick avsluta tillställningen. Vackert. Malmö är fint, von oben.
I fredags kände jag för tapas, men alla ställen var fullbokade. Vi fick irra omkring på stan och leta bord. Hamnade på "Chili" till slut, och det var inte alls dumt. Det var trevligt att sitta i sofforna på andra våningen, med en öl i handen, och blicka ner på alla, medan vi väntade på ett ledigt bord. Chili är fint, von oben.
Det var som vanligt jag, Frid och Marie. Och Micke, som kommit ner från Stockholm (von oben) för något folkpartistiskt evenemang. Han hade ätit middag med några finska skolpolitiker, eller vad det var, men vi piggade snabbt upp honom med vårt fantastiska humör, och sen var han sig själv igen. Frid och Marie var fjolliga och inledde med drinkar, Micke var aningen fjolligare med sin cider, medan jag var tuffast av alla som vanligt med min tjeckiska öl. (Snälla, låt mig få leva i denna illusion. Det känns viktigt. Inte minst eftersom det är ett tydligt "von oben"-tema här.)
En arg farbror gick tillsist och vi fick ett bord. Och mat, som var riktigt bra. Jag tror vi var lite högljudda, för ett par som satt till vänster om mig, satt plötsligt en bra bit bort till höger istället, när jag såg mig omkring. Kanske flyttade de sig i samband med att Frid reste sig, spottade på sin tallrik och skrek "Örk, människokött!". Det där sista hände aldrig förstås. Kanske var det istället våra syltade och halvdöda, polska grodor som låg och sprattlade i en burk på bordet, som fick dem att flytta. Eller, ärligt talat var vi väldigt städade och snälla som vanligt. Det är en gåta att de flyttade på sig.
Efter maten stack vi till "Freitag" och lyssnade på synth, drack billig öl och tittade på folk och fä. Där kom tröttheten smygande och vi flydde i en taxi från centralen, nångång innan två.
Lördagen ägnade jag åt att ligga uthälld på en av Frid och Maries soffor, där jag lät mig matas med våfflor, god pastasås (med rökt lax bland annat) och massage. Jag passade även på att sova en stund, när jag ändå inte behövde tänka på något annat.
Det här "von oben"-livet passar mig ganska bra. Jag är ju bäst.
Och tillsist några uttalanden i olika tidningar om detta inlägg:
"Johan bevisar ännu en gång att det är tillsammans med honom man ska vara en fredagkväll!" - Allt om ironi
"Fantastiskt! Fem påsar med kräftsmör av fem möjliga!" - Kräftor & Sånt
"Det är så fint att man får blodsprängda ögon" - Tidningen Kött & Blod i en skål
I fredags kände jag för tapas, men alla ställen var fullbokade. Vi fick irra omkring på stan och leta bord. Hamnade på "Chili" till slut, och det var inte alls dumt. Det var trevligt att sitta i sofforna på andra våningen, med en öl i handen, och blicka ner på alla, medan vi väntade på ett ledigt bord. Chili är fint, von oben.
Det var som vanligt jag, Frid och Marie. Och Micke, som kommit ner från Stockholm (von oben) för något folkpartistiskt evenemang. Han hade ätit middag med några finska skolpolitiker, eller vad det var, men vi piggade snabbt upp honom med vårt fantastiska humör, och sen var han sig själv igen. Frid och Marie var fjolliga och inledde med drinkar, Micke var aningen fjolligare med sin cider, medan jag var tuffast av alla som vanligt med min tjeckiska öl. (Snälla, låt mig få leva i denna illusion. Det känns viktigt. Inte minst eftersom det är ett tydligt "von oben"-tema här.)
En arg farbror gick tillsist och vi fick ett bord. Och mat, som var riktigt bra. Jag tror vi var lite högljudda, för ett par som satt till vänster om mig, satt plötsligt en bra bit bort till höger istället, när jag såg mig omkring. Kanske flyttade de sig i samband med att Frid reste sig, spottade på sin tallrik och skrek "Örk, människokött!". Det där sista hände aldrig förstås. Kanske var det istället våra syltade och halvdöda, polska grodor som låg och sprattlade i en burk på bordet, som fick dem att flytta. Eller, ärligt talat var vi väldigt städade och snälla som vanligt. Det är en gåta att de flyttade på sig.
Efter maten stack vi till "Freitag" och lyssnade på synth, drack billig öl och tittade på folk och fä. Där kom tröttheten smygande och vi flydde i en taxi från centralen, nångång innan två.
Lördagen ägnade jag åt att ligga uthälld på en av Frid och Maries soffor, där jag lät mig matas med våfflor, god pastasås (med rökt lax bland annat) och massage. Jag passade även på att sova en stund, när jag ändå inte behövde tänka på något annat.
Det här "von oben"-livet passar mig ganska bra. Jag är ju bäst.
Och tillsist några uttalanden i olika tidningar om detta inlägg:
"Johan bevisar ännu en gång att det är tillsammans med honom man ska vara en fredagkväll!" - Allt om ironi
"Fantastiskt! Fem påsar med kräftsmör av fem möjliga!" - Kräftor & Sånt
"Det är så fint att man får blodsprängda ögon" - Tidningen Kött & Blod i en skål
söndag, mars 19, 2006
När fågelinfluensan kom till byn
I morse under min promenad ut till brofästet, stötte jag ihop med en person från Sydsvenskan och en person från gatukontoret. De stod bredvid en död svan, som låg nere i vattenbrynet. Det har förstås hänt att svanar dött förr, men en död svan är ju inte bara en död svan nuförtiden. Vi får väl se vad det blir av det, men det är nog en god idé att inte slicka på döda svanar eller andra fåglar framöver.
I övrigt har jag haft en riktig "Playing the Angel"-helg. Det är så sällan jag lyssnar på ett helt album från början till slut nuförtiden. Men jag erkänner, jag har hoppat tillbaka till "Lillian" ett antal gånger innan jag fortsatt. Depeche Mode har verkligen hittat tillbaka till något som mer liknar "Violator". Det gillar jag.
Jag avslutar med några fraser jag vill höra lite oftare.
"Och till sist, ja just det, en hink skirat smör!"
"Men jösses, de här köksstolarna är ju bakvända!"
"Jag skulle just svänga åt vänster, när bilen liksom blev mjuk."
I övrigt har jag haft en riktig "Playing the Angel"-helg. Det är så sällan jag lyssnar på ett helt album från början till slut nuförtiden. Men jag erkänner, jag har hoppat tillbaka till "Lillian" ett antal gånger innan jag fortsatt. Depeche Mode har verkligen hittat tillbaka till något som mer liknar "Violator". Det gillar jag.
Jag avslutar med några fraser jag vill höra lite oftare.
"Och till sist, ja just det, en hink skirat smör!"
"Men jösses, de här köksstolarna är ju bakvända!"
"Jag skulle just svänga åt vänster, när bilen liksom blev mjuk."
onsdag, mars 15, 2006
Ornitolog
Det allra bästa just här och nu, är att min fleece-tröja, som jag just krängde på mig, känns väldigt skön mot huden.
Det blev en kvällskollaps efter att jag kommit hem. Skulle bara vila lite, lite efter duschen och lade mig i sängen. Trodde klockan var halv tre på natten när jag vaknade, men hade sett fel. Den var bara 22.30. Om det är bra eller dåligt, funderar jag över just nu. Och jag funderar också på hur livet skulle vara om jag hade en heltäckande, svart fleece-dräkt för hela kroppen, med integrerad fleece-huva att kränga över huvudet. Eventuellt någon slags kråknäbb, som tillbehör. Äkta lycka, är min spontana känsla.
Neonskyltar på gatorna
Sänder ljus till mig och skatorna...
Det blev en kvällskollaps efter att jag kommit hem. Skulle bara vila lite, lite efter duschen och lade mig i sängen. Trodde klockan var halv tre på natten när jag vaknade, men hade sett fel. Den var bara 22.30. Om det är bra eller dåligt, funderar jag över just nu. Och jag funderar också på hur livet skulle vara om jag hade en heltäckande, svart fleece-dräkt för hela kroppen, med integrerad fleece-huva att kränga över huvudet. Eventuellt någon slags kråknäbb, som tillbehör. Äkta lycka, är min spontana känsla.
Neonskyltar på gatorna
Sänder ljus till mig och skatorna...
söndag, mars 12, 2006
Bit mig i kinden, vinter!
Det har verkligen varit vinter denna vinter. Inte minst denna helgen, och jag har börjat varje dag genom att hoppa i understället (jag är definitivt underställsfetischist) och gett mig ut på vinterpromenad. Det har bitit så skönt i kinderna och "Silent Shout" med The Knife passar extremt bra till kall, torr snö och igenfrusna vikar. Det arpeggio som går igenom hela låten, blippar och bloppar så tjusigt. Om man kunde höra iskristaller gnistra, skulle det låta så.
När vi ändå är inne på synthljud, avslutades faktiskt fredagkvällen hemma hos Frid, där vi satt och lyssnade på hans egna kompositioner som släppts under namnet Elektropeng, i en av hans lokala mappar på Macen. Det blev "Gasattacken utan slut", "Störigt ljud" och en hel del annat trevligt. Marie tycker att hans musik låter som en utdragen orgasm. Okej att han kanske drar lite på tonerna ibland, men efter fyra öl på Lilla Torg, märks det inte så mycket.
-759782.jpg)
"Thank you for trying..."
Jag och Frid gick faktiskt och satte oss på Lilla Torg direkt efter jobbet i fredags, efter att självaste jag själv Skype:at Frid och frågat om vi inte skulle smita från respektive jobb lite tidigare, för hamburgerprovning på McDonalds och sedan några Urquell. Frid var inte sen att hoppa på projektet, vilket nästan förvånade mig. Det brukar alltid vara en trygghet för oss båda att vi kan komma med förslag, utan att behöva stå för dem helt och fullt, eftersom den andra med 95 procents sannolikhet kommer banga. Så var det inte denna gången, och som vanligt är det alltid trevligt att inte banga. Ska jag vara ärlig har det varit ganska slutbangat för min del, när det gäller att gå ut (det som brukar kallas festa tror jag) det senaste året.
"En öl med grädde, tack!"
Nåväl, i fredags var det grabbkväll och under fyra rundor öl löste vi det mesta som är värt att lösas, förkastade det mesta som går att förkasta, och frös. Det var ganska kallt om man satt nära fönstret. Det hade antagligen varit varmare att låta sig bli svedd av en gasolbrännare utanför. Men där satt ju rökare.
"Eländiga rökare!"
Jag ska förresten berätta lite om Island för er. Jag ska ju dit i mitten av maj med mina fantastiska kollegor.
På Island finns det något som heter "fårskiva" och som faktiskt liknar vår svenska kräftskiva ganska mycket, förutom att det är får man sitter och suger på. Till en isländsk fårskiva får man beräkna ca 20 stycken får per skalle. Det kan tyckas mycket kanske, men då ska man ha klart för sig att det är ENDAST ögonen man äter. Fåren står i en liten inhängnad just bredvid det uppdukade långbordet. Ja, de är levande alltså.
Själva ätandet går till ungefär såhär:
1. Greppa ett får med ena armen framför frambenen och andra armen bakom bakbenen och håll ihop de två benparen så hårt du kan, så att fåret inte sparkar ner alltför mycket från bordet.
2. Lyft sedan upp fåret, forma läpparna till ett stort "O" och sug sedan ut ett fåröga ur fårets ögonhåla.
3. Tugga och njut.
4. Vänd på fåret och upprepa samma sak.
5. Sätt sedan ner fåret och ge det en smäll i baken, så det springer ut i den isländska vildmarken, där det sedan kan irra omkring i ett evigt mörker. Eller evigt förresten, det lever oftast bara ett par dagar till.
Detta är helt sant.
Värt att veta:
I likhet med kräftor, blir får alldeles röda när man kokar dem.
När vi ändå är inne på synthljud, avslutades faktiskt fredagkvällen hemma hos Frid, där vi satt och lyssnade på hans egna kompositioner som släppts under namnet Elektropeng, i en av hans lokala mappar på Macen. Det blev "Gasattacken utan slut", "Störigt ljud" och en hel del annat trevligt. Marie tycker att hans musik låter som en utdragen orgasm. Okej att han kanske drar lite på tonerna ibland, men efter fyra öl på Lilla Torg, märks det inte så mycket.
-767306.jpg)
"Thank you for trying..."
Jag och Frid gick faktiskt och satte oss på Lilla Torg direkt efter jobbet i fredags, efter att självaste jag själv Skype:at Frid och frågat om vi inte skulle smita från respektive jobb lite tidigare, för hamburgerprovning på McDonalds och sedan några Urquell. Frid var inte sen att hoppa på projektet, vilket nästan förvånade mig. Det brukar alltid vara en trygghet för oss båda att vi kan komma med förslag, utan att behöva stå för dem helt och fullt, eftersom den andra med 95 procents sannolikhet kommer banga. Så var det inte denna gången, och som vanligt är det alltid trevligt att inte banga. Ska jag vara ärlig har det varit ganska slutbangat för min del, när det gäller att gå ut (det som brukar kallas festa tror jag) det senaste året.
"En öl med grädde, tack!"
Nåväl, i fredags var det grabbkväll och under fyra rundor öl löste vi det mesta som är värt att lösas, förkastade det mesta som går att förkasta, och frös. Det var ganska kallt om man satt nära fönstret. Det hade antagligen varit varmare att låta sig bli svedd av en gasolbrännare utanför. Men där satt ju rökare.
"Eländiga rökare!"
Jag ska förresten berätta lite om Island för er. Jag ska ju dit i mitten av maj med mina fantastiska kollegor.
På Island finns det något som heter "fårskiva" och som faktiskt liknar vår svenska kräftskiva ganska mycket, förutom att det är får man sitter och suger på. Till en isländsk fårskiva får man beräkna ca 20 stycken får per skalle. Det kan tyckas mycket kanske, men då ska man ha klart för sig att det är ENDAST ögonen man äter. Fåren står i en liten inhängnad just bredvid det uppdukade långbordet. Ja, de är levande alltså.
Själva ätandet går till ungefär såhär:
1. Greppa ett får med ena armen framför frambenen och andra armen bakom bakbenen och håll ihop de två benparen så hårt du kan, så att fåret inte sparkar ner alltför mycket från bordet.
2. Lyft sedan upp fåret, forma läpparna till ett stort "O" och sug sedan ut ett fåröga ur fårets ögonhåla.
3. Tugga och njut.
4. Vänd på fåret och upprepa samma sak.
5. Sätt sedan ner fåret och ge det en smäll i baken, så det springer ut i den isländska vildmarken, där det sedan kan irra omkring i ett evigt mörker. Eller evigt förresten, det lever oftast bara ett par dagar till.
Detta är helt sant.
Värt att veta:
I likhet med kräftor, blir får alldeles röda när man kokar dem.
fredag, februari 17, 2006
Kvar?
Idag är det fredag. Jag har ägnat ungefär hela min tid de senaste veckorna åt att jobba, eller tänka på hur vi kan bli bättre på att jobba. De timmar som blivit över har jag sovit och frågan är nästan om jag inte sovit fler timmar på bussar än i min egen säng. Det betyder inte att jag åkt särskilt mycket buss ska jag tillägga. Jag börjar få bilden klar för mig nu i alla fall. Kontroll på läget. Inbillar jag mig i alla fall.
Jag vet inte riktigt var jag befinner mig känns det som. Jag vet inte ens om jag existerat på ett tag. Är jag kvar? Jag har nog mest bara bitit ihop. Antingen brakar man ihop, eller biter man ihop. Så är det ju.
Men, just nu känns det som jag har lite andrum faktiskt. Jag har kommit på att om jag lyssnar på Mozart, känner jag mig ganska avslappnad. Det finns stunder då tung EBM inte riktigt passar så väl.
Jag har haft diskussioner med Frid om att bestämma en tid för tidig promenad imorgon. Det hade varit skönt tror jag, även om det kanske är jävligt väder. Vi män behöver komma iväg lite ibland. Vi är ju gjorda för det egentligen. Gå långa sträckor under hemska förhållanden. Inte ge upp. Inte ge upp. Förrän vi fällt en hjort och kan bära hem den till kvinnorna, så de kan hylla oss. Om de finns kvar.
Jag vet inte riktigt var jag befinner mig känns det som. Jag vet inte ens om jag existerat på ett tag. Är jag kvar? Jag har nog mest bara bitit ihop. Antingen brakar man ihop, eller biter man ihop. Så är det ju.
Men, just nu känns det som jag har lite andrum faktiskt. Jag har kommit på att om jag lyssnar på Mozart, känner jag mig ganska avslappnad. Det finns stunder då tung EBM inte riktigt passar så väl.
Jag har haft diskussioner med Frid om att bestämma en tid för tidig promenad imorgon. Det hade varit skönt tror jag, även om det kanske är jävligt väder. Vi män behöver komma iväg lite ibland. Vi är ju gjorda för det egentligen. Gå långa sträckor under hemska förhållanden. Inte ge upp. Inte ge upp. Förrän vi fällt en hjort och kan bära hem den till kvinnorna, så de kan hylla oss. Om de finns kvar.
söndag, januari 08, 2006
Allt brunt är inte bajs
Det finns vissa saker som är förtjusande. I nedanstående utdrag ur min MSN-logg är Mickes handlingskraft, när det gäller inslaget om dödsannonser ur Tvärsnytt och den musik han hörde i bakgrunden, inget annat än förtjusande. Det är en slags passion som ligger bakom såna saker. Att inte kunna släppa taget. Att vara tvungen att följa den där känslan. Att visa sig sårbar och faktiskt kontakta Tvärsnytt och fråga om det där speciella inslaget från Örebro. Jag tycker även att köttfärslimpan som kommer på tal, klär det hela på nåt vis. Det är lite brunt, men det är fint.
Micke är väl värd sin intergalaktiska rymdmadrass.
msn_logg_20060108.txt
Micke är väl värd sin intergalaktiska rymdmadrass.
msn_logg_20060108.txt
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)