Micke ligger på sin madrass, fortfarande helt ovetandes om att han snart ska väckas. Jag vaknar alltid tidigast, så det får bli jag som tar ansvar för väckning. Det blir att släpa med Micke till Kallis vid nio-tiden. Han behöver bada. Risken är väl att vi sjunker till botten direkt, med tanke på cementklumparna.
Igår gick vi långa promenader och satt i Västra Hamnen och tog det lugnt. Glasspremiär utomhus för min del, på det där italienska stället där de både säljer hemmagjord glass och Espresso, men inte samtidigt. Kösystemet där är märkligt (italienskt antar jag). Glassen hinner oftast smälta i ena handen medan man väntar på att få sin Espresso. Någon slags "queue management"-konsult borde styra upp det så de får ordning på det.Nu vände sig Micke om på sin luftmadrass, som gav ifrån sig ett ganska märkligt ljud. En "madrass-prutt", typ.
Kristina kom förbi en sväng igår kväll också, tack och lov. Hon visade först hur man inte poppar popcorn, för att sedan direkt efteråt visa precis hur det ska gå till. Det kallar jag pedagogik. Som vanligt försvann hon i en sekundsnabb "Hej nu ska jag gå"-manöver, då hon i en enda sammanhängande rörelse lyckas titta snabbt på klockan, ta ett par popcorn till, resa sig och gå bort mot dörren, skaka av sig mig som vid detta laget brukar hänga i hennes högra byxben, samtidigt som hon tar på sig jackan och får iväg en "Hej då"-puss precis innan dörren smäller igen. Jag har fortfarande inte lärt mig hantera det.Nu ska Micke väckas! Brutalt och hårt!
