Idag är det fredag. Jag har ägnat ungefär hela min tid de senaste veckorna åt att jobba, eller tänka på hur vi kan bli bättre på att jobba. De timmar som blivit över har jag sovit och frågan är nästan om jag inte sovit fler timmar på bussar än i min egen säng. Det betyder inte att jag åkt särskilt mycket buss ska jag tillägga. Jag börjar få bilden klar för mig nu i alla fall. Kontroll på läget. Inbillar jag mig i alla fall.
Jag vet inte riktigt var jag befinner mig känns det som. Jag vet inte ens om jag existerat på ett tag. Är jag kvar? Jag har nog mest bara bitit ihop. Antingen brakar man ihop, eller biter man ihop. Så är det ju.
Men, just nu känns det som jag har lite andrum faktiskt. Jag har kommit på att om jag lyssnar på Mozart, känner jag mig ganska avslappnad. Det finns stunder då tung EBM inte riktigt passar så väl.
Jag har haft diskussioner med Frid om att bestämma en tid för tidig promenad imorgon. Det hade varit skönt tror jag, även om det kanske är jävligt väder. Vi män behöver komma iväg lite ibland. Vi är ju gjorda för det egentligen. Gå långa sträckor under hemska förhållanden. Inte ge upp. Inte ge upp. Förrän vi fällt en hjort och kan bära hem den till kvinnorna, så de kan hylla oss. Om de finns kvar.
5 kommentarer:
Jag är alltid kvar, och jag hyllar er alltid, som ni redan vet.
@Marie: Ja, det är bra att även jag hyllas lite. Nu sitter jag och väntar på Frid som bara verkar vara en halvtimme sen till promenaden. Med lite tur bli det kanske en hjort eller något ännu bättre, som du kan äta ikväll.
Mozart?
Nä, nu tror jag att det är jag som får nypa mig i armen.
Och så blir jag lite besviken på dig. Inte släpade du hem någon hjort till mig när vi var tillsammans? Fast det hände ju att du bakade bröd, så jag antar att det får duga.
Hoppas promenaden var skön. Själv ska jag utforska Haight-Ashbury idag, San Franciscos hippiedistrikt. Med två emigerade skåningar, faktiskt.
KrAmanda
@Nefertiti: Jagar? Jag? Nej, jag har bara dödat sniglar tror jag. Men jag är uppvuxen med skog och jakt, men som betraktare. Det var mest symboliskt menat, det jag skrev. Men jag och Frid var bra nära att döda en kråka på promenaden, men vi kom på att Marie nog inte har något bra kråkrecept och då kändes det onödigt.
@Jenn...Amanda: Hade jag bara vetat att det var hjortar du ville ha, hade jag ju inte behövt baka så förbannat mycket. Men när jag tänker efter tror jag aldrig jag såg dig äta av brödet faktiskt. Jag borde anat. Eller minns jag fel. Det är bara en enda stor dimma av mjöl allting... : )
läcker bild youve got there
Skicka en kommentar