torsdag, september 22, 2005

Låt mig gå i bitar

Idag var en sån där kväll igen då tröttheten nästan blev för mycket. Somnade ändå tidigt igår. Kollapsade snarare. Vaknade på soffan klockan ett på natten. Stängde av tv, dator, stereo, router, kaffebryggare, elektrisk tandborste och mixerstav och all annan elektronik som jag antagligen somnat ifrån. Släpade sedan mig in till sängen och vaknade ett par timmar senare av den absolut värsta mardröm jag haft. Det är meningslöst att beskriva drömmar, så varför ens försöka. David Lynch-film gånger hundra på mardröms-skalan var det i alla fall.

Kunde lagt mig direkt i hallen och bara gett upp när jag kom hem ikväll, men tog en kall dusch istället. Det hjälpte inte. Lade mig på sängen och försvann istället. Det var som att alla batterier tagit fullständigt slut. Ändå lyckades jag pressa mig upp en halvtimme senare. Jag är väldigt bra på det där. Jag har en extra växel, när det är som värst. "Just do it" - mitt mantra. Fick ner tvätten i tvättstugan, diskade undan allt, fixade lite mat och rensade ut en massa konstigt ur kylen (tre relativt tomma burkar med inlagd gurka bland annat). Men för vem pressar jag mig egentligen?

Jag har försökt
Jag har försökt
och jag försöker igen
Tiden går, om hundra år
är du stjärndamm, min vän

4 kommentarer:

Anonym sa...

Sömn är bara otillräcklig ersättning för koffein.

Säger Marie, som redan hinkat i sig alldeles för mycket bönjuice idag. Fredag min vän! Fredag!!!

Ta hand om dig! Kram

.johan sa...

Ja, fredag! Denna hägrande mållinje, som jag märkligt nog alltid tar mig över, men faller omedelbart efter. : )

Vem plockar upp mig?

Anonym sa...

Haha var det inte ELIS som kom med "Just do it" mantrat? Nej det var nog Göran Palm.

Anonym sa...

gå i bitar! det funkar. så kan man bygga ett helt nytt älsklingspussel sen.