Jag sitter här och längtar till den 3 december. Det är förstås inte datumet som sådant jag ser fram emot, utan det som ska hända. Jag och Marie har bestämt att vi (inklusive Frid) ska baka lussekatter i min lussekattsmaskin. Den brukar mer eller mindre gå på högvarv fram till jul, men förra året stod den nog helt stilla faktiskt.
Lussekatterna är tänkta att ätas på vår förfest. Denna gången verkar det som att vi faktiskt kommer lyckas dra tillräckligt med folk för att fylla två soffor och lite till. Det börjar nästan likna storhetstiden mellan 1995-1996, då vi alltid var många som drog till Mejeriet för att fira elektronisk jul. På den tiden hette det Virtual X-mas. Nu heter det Electrixmas.
Allt prat om bakning fick mig att tänka på en tax vi hade. Han hette Otto och lyckades äta en halv plåt ojästa bullar en gång. Han svällde upp som en ballong och bajsade sedan en gulaktig kräm i några dagar. Frid funderade på att köpa honom. De kom bra överens. Jag kan också nämna att samma tax gjorde en äldre taxkvinna på smällen, trots att han rimligtvis inte borde varit könsmogen. Otto tog verkligen för sig av livet.
Jag tänkte avrunda med några kreativa unga killar från Gävle, som spelade på Electrixmas förra året.
Sturm Café - Der Grosse Schwein
Är det bara jag som tycker detta svänger?
15 kommentarer:
tihi... jo, det här kan man ju digga. Jag blev först lite skärrad, men andra gången börjar det kännas lite bättre. Ett "Schwarzenegger Schwein" som kör en "electro Rammstein".
Men det biter liksom inte riktigt. Det är mest sjukt.
Om det är en parodi så är det ju bra, annars tycker jag att DAF gjorde det bra mycket bättre i början av 80-talet och Nitzer Ebb i slutet.
Och fan vet om inte Tyskarna från Lund gör det bättre på 2000-talet.
@Svala: Men visst är det lite, lite befriande med ynglingar som inte tar sig eller sin musik på så stort allvar och som inte väljer engelska som språk?
@Max: Jag skulle vilja säga att det inte är fråga om en parodi på det viset att de driver med genren (som TFL gör). Det är snarare en hyllning till just de band du beskriver. DAF och Nitzer Ebb är kungarna men de stod för ett allvar. Sturm Café tar konceptet, leker och har kul.
EBM ska inte vara bra, det ska mest gå att gräva diken eller hugga sten till (eller sitta i en soffa med en tjeckisk öl i handen och drömma att man gör ovanstående). Men visst, Nitzer Ebb är i en klass för sig...
Bah, Max... Du orerar i den nokturna huvudbonaden! Sturm Café är mycket bra, sen om Nitzer Ebb var bättre är ju egentligen ovidkommande. Själv älskar jag NEBB och äger i princip varenda släpp på CD de någonsin har gjort men det utesluter inte att So seelisch, so schön med SC har gått på högvarv i diverse CD-spelare jag har haft tillgång till på sistone.
Är väldigt väldigt glad att det finns band som Sturm Café och till exempel Spetsnaz, som gör samma sak som andra band gjorde förr. Man behöver inte bli så pretto utan kan nöjt konstatera att "visst fan är det gött med EBM", som sångaren i Spetsnaz sa i julas.
För övrigt vill jag tillägga att Ottoto var en högst sympatisk liten spolformad hund!
"den nokturna huvudbonaden". Haha, det tog en liten stund, sedan förstod jag, och jag tror att jag kommer att sno den, förr eller senare.
Och jag menade nog (egentligen) att den typen av musik var roligare att lyssna på på 80-talet. Den musikstilen och jag har växt ifrån varann. Vi var tvungna att skilja oss, och det var väldigt länge sedan sist (men det betyder ju samtidigt inte att man inte kan bli lite småtänd på en gammal flamma någon gång ibland och vara lite otrogen).
Strictly musically speaking...
Haha, snyggt! =) "Strictly musically speaking..."
Förstår vad du menar. Skulle det komma ett band nu som lät som tidiga KLF är jag rätt tveksam till om jag skulle inse dess storhet.
@Max: Det finns fortfarande gott i dig Max. Jag känner det på mig. Det behöver bara väckas till liv igen! Det finns npg en soffa över till dig också hos Frid den 3:e december!
Man tackar och brasklappar på samma gång...
Men för mig är det med gammal syntmusik (242, , SA42, NEBB, Keine Anung, Rational Youth, Psyche, Skinny Puppy, Cabaret Voltaire, osv. osv.) på samma sätt som det är med leverpastej. Jag glömmer efter ett halvår av varför jag inte har det i kylskåpet längre, och så köper jag en ask och äter och påminns om den metalliska smaken som växer i munnen i timmar efter inmundigandet. Och så slänger jag asken och bannar mig själv att komma ihåg till nästa gång varför jag inte äter leverpastej längre.
Det finns dock undantag till denna regel och det stavas Portion Control (och i vissa fall även Severed Heads).
@Max: Portion Control spelade förra året på Electrixmas. Sångaren hade en märklig tvångströja på sig och såg hemskt plågad ut.
Jag vet. Eftersom jag hade ynnesten att intervjua dom till webbtidningen Metica vet jag också att dom inte gärna spelar sitt gamla material på konsert (undantaget är, vad jag vet, chew you to bits), även om jag har förstått att även dom själva nu förstått att det inte går att bortse ifrån historien. Deras gamla material är helt enkelt bäst, skivan Step Forward är en av de mest betydelsefulla skivorna som gjordes på 80-talet (om du frågar mig). Portion control har dessutom en av de MINST välförtjänta karriärerna i världshistorien. Dom borde blivit avgjutna i guld.
Förlåt, Refugee och Under the skin är förstås också dom från den gamla tiden. Vilka spelades på förra årets julsyntparty.
Jag köpte både Well Come och Stanstead (med DVD) och måste säga att jag inte förstår Portion Control riktigt. Vissa låtar var riktigt bra på Well Come, men det mesta var bara fras, knaster och brus.
Live-föreställningen var riktigt ointressant tyckte jag.
Har försökt fiska hem lite gamla sånger illegalt, men det har gått sådär. Tror de ligger i min incomplete-mapp på macen.
Max, vad tycker du är så fantastiskt med Portion Control?
Jag citerar mig själv: "skivan Step Forward är en av de mest betydelsefulla skivorna som gjordes på 80-talet".
Låtar som "Refugee, Scramble, Tex Mex, Havoc man, Under the skin, Raise the pulse, The great divide, Thrust angle, Chew you to bits, Cut & thrust, Death by venom, real estate cult, rough justice, Go talk, Screen of death, osv, är de mest kompletta blandningar av pop och tung syntmusik som gjorts, och förmodligen kommer att göras. Du kan förövrigt använda ovanstående lista när du söker... försök med Soulseek som laddningsmotor.
Skicka en kommentar