Jag och min vän Lars brukade skriva små berättelser under gymnasiet. Internet fanns inte på den tiden, så vi använde oss av skolans anslagstavlor för att nå våra läsare. Berättelserna hade aldrig någon direkt mening och enda anledningen till att de skrevs var en stark önskan om att göra folk lite illa till mods. Jag hittade några av de gamla berättelserna tidigare ikväll.
Ett litet urval
1. Solens jungfrustrålar glittrade i morgondaggen. De trollska dimslöjorna skingrades sakta över åker och blomsteräng. Himlen var fri från moln och en svag sommarbris satte trädens nyutslagna blad i rörelse. Det var sommar. Härlig svensk sommar. Det var denna underbart vackra sommarmorgon som Kjell-Åke Pålsson avlivade sin drever med ett nackskott.
2. Det vattnades i munnen på Märta, när hon tog av kastrullen med nypotatis från spisen. Den var mycket hetare än hon hade anat. Hon släppte grytan med ett gällt skrik och kokhett potatisvatten skållade hennes två-åriga barnbarn likt en mandel till glöggen.
3. Anders Brus slog sig ned vid ett av de vitmålade träborden. Den trevliga uteserveringen var tämligen välfylld. Han tänkte just beställa kaffe och en biskvi, då hans aptit hastigt försvann. Det luktade nämligen förskräckligt illa vid Anders bord. Han lyfte på duken och kikade under bordet. Där låg en bajskorv. Någon hade petat på den med en pinne. Nä, vad är det här för äckligt, tänkte Anders.
2 kommentarer:
Att roa är att oroa är att roa...
Jag gillar den första... den kan kanske bli en roman om du fortsätter, inledningen bådar gott.
Skicka en kommentar